remiss.blogg.se

Sammanfattar någon vecka nu. Orkar inte skriva varje dag.

Det har inte hänt så mycket heller...

Och jag har kommit efter väldigt i mina uppdateringar här

på bloggen – så därför får det bli såhär, i ett försök att komma

i fatt lite.

 

Varit i Göteborg och träffat vänner.

Det är alltid lika härligt att komma hem!

Det har blivit många långa, (och korta) fikor på stan.

 

Dessutom har jag klippt mitt långa hår.

Hela 15 cm på sina ställen...men det är fortfarande långt :-)

Känns lite ovant, men betydligt fräschare.


Nyår blev det med familjen och några vänner. Ganska lugnt.

Även om jag kände mig lite småsnurrig och påverkad redan

efter EN cider...

 

Några dagar in på det nya året åkte David och Lova hem till Lund.

Jag stannade en extra dag i Göteborg och tog sedan tåget till Sthlm

några dagar innan även jag begav mig hem till Skåne och vardagen.

Börjar få lite lätt panik.

Känner hur känslan sprider sig i kroppen.

Vill ut! På nåt sätt verkar kroppen tro att jag ska kunna fly från faran.

Att det blir bättre om jag flyr. Springer. Ut, bort.

Har tagit mina mediciner. Hoppas de hjälper snart!

Annars vet jag inte vad jag ska göra.

Längtar efter en famn att krypa ihop i.

Någon som håller om mig hårt, hårt..

Inga ord. Bara närhet.

 

Känner mig så otroligt ensam.

Det gör ont när jag andas.

Det gör ont när jag inte andas också.

Det gör ont hela tiden. I hela kroppen.

Men mest känns trycket över bröstet.

 

Vill skära, vill döva, försvinna bort.

För i kväll, för i natt, eller för alltid.  

 

Så ensam.

Efter några dagar med släkten i Oskarshamn var det dags att

bege sig till Göteborg istället. Även det blev en smidig resa.

 

Jag kan inte förstå vad jag gjort för att förtjäna en sån underbar

dotter som Lova. Hon är som en liten ängel.

I över fyra timmar satt hon snällt och tittade på film, bläddrade i

sina böcker och varken gnällde eller klagade en enda gång!

Hur många 3-åringar gör det?!

 

Göteborg är som alltid underbart.

Det är så skönt att komma hem.

Längtar så efter att få träffa kompisarna nu närmsta dagarna!

 

Fram kom vi. Och det gick otroligt smidigt!

Snön var inget hinder, även om det var halt och vi fick ta det

lite varsamt på sina håll.

 

Vi bor hos min morbror.

Och det är här hela släkten har samlats idag.

Efter flera år med ”vuxna barn”, så har det nu tillkommit små

barnbarn/kusiner/kusinbarn =)

Så Lova var i gott sällskap – sex barn mellan 0-4 år var med  i år.

 

Och det innebar såklart en väldigt massa julklappar!

Men först mat, frågesport, Kalle Anka och fika.

 

Älskar jul <3

Och min fina, fina Mac som jag fick av tomten!

Idag ska vi oss till Småland.

Närmare bestämt trakterna kring Oskarshamn.

Där har jag min släkt på mammas sida och där har jag

firat jul varenda år, bortsett från förra året, då vi belv kvar i Lund.

 

Och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira ju än med

denna härliga, stökiga stora skara med morbröder, mostrar,

kusiner och kusinbarn.

 

Hoppas inte snöovädret gör vår resa alltför jobbigt och lång...

Längtar bara efter att få komma fram.

Mysa dan före dan!

Idag var min sista dag på Allas.

Kändes väldigt tråkigt, men samtidigt har jag haft (har) så mycket

att göra med insamlingen att jag knappt har haft tid att tänka på det.

 

Är i alla fall jättenöjd med min tid på redaktionen.

Alla har varit helt underbara och väldigt måna om att jag ska ha det bra.

Och så har jag fått stora friheter i vad jag vill göra/skriva om.

Har nu massor med nya arbetsprover i form av texter om allt från tvål

som görs av falafelolja till immunbristssjukdomar.

 

Under eftermiddagen var det dessutom dags att åka och lämna alla

julklapparna och kläderna till Stadsmissionen.

Allt gick inte ens in i bilen, så vi fick köra i två omgångar.



Såhär såg de färdiga påsarna ut :-)

Tråkigt nog var de som jobbade på Stadsmissionen varken särskilt trevliga
eller glada när vi kom. Kändes mest som de tyckte vi var i vägen och störde...    

 

Som tur var mötte vi även två supertrevliga besökande utanför.

Jättesköna killar som berättade lite om sin situation och tackade för att

vi kom med grejer.

Och då kom jag ihåg precis för vilka och varför jag lagt tid på detta.

 

De som jobbar där kunde gott ha kostat på sig ett leende eller ett god jul,

tycker jag. Men inget av det här var ju ändå för deras skull, så tänker inte

låta deras attityd förta något av glädjen över mitt lyckade projekt :-)

Imorgon ska jag lämna in alla sakerna på Stadsmissionen.

Det här blir med andra ord en lång natt...

Vårat vardagsrum ser ut som ett slagfält!

 

Ester (katten) går omkring bland alla påsar och nosar.

Det där med att katter ska vara smidiga har hon helt missat,

hon välter allt som kommer i hennes väg...

 

Nu är hon portad från vardagsrummet och sitter utanför glasdörren

och tittar sårat på mig när jag plockar bland flaskor och kläder.

Idag var vi på nallekonsert på Malmös konserthus.

Det är Malmös symfoniorkester som har konsert för barn, men nallar

med på scen och så ska såklart alla barn ta med sin favoritnalle.

 

Jag satt hela konserten på helspänn och var livrädd för att få sådär ont

i njuren igen. Och lite orolig för att Lova skulle vara för liten för att

uppskatta konserten.

 

Men hade inte behövt oroa mig - hon älskade den!

Direkt efteråt, innan hon ens fått på sig overallen så sa hon att hon

ville gå en gång till..

Och jag tyckte det var ganska mysigt. Lagom lång.

Och jag fick inte ont!

Mitt lilla projekt har vuxit sig ganska stort. Fått in en hel del pengar

och kunnat köpa ”julklappspåsar” till 45 personer.

Varje påse kommer att innehålla en fleecetröja, långkalsoner, underkläder,

strumpor, vantar, mössa, deo, tvål, duschcreme, våtservetter, tandborste,

tandkräm, choklad, halstabletter och lite andra, varierande småsaker.

 

Det tar mer tid än vad jag trodde. Men är samtidigt jättekul!

Fast blir det något liknande nästa år, så kommer jag behöva hjälp med att

handla, sortera och slå in...

 

Har även fått en massa saker från kollegerna på Allas.

Sånt som de fått i julklapp från tidningen (hygienprodukter, böcker och

kläder). Tack <3

 

http://allas.se/jenny-ger-julklappar-till-hemlosa/

Tack ni som mailat angående Cliniderm!
Ska dra vinnare och skicka hem proverna
till vinnarna inom kort :-)

Kram på er!

Lite fortsättning på förgående inlägg om Cliniderm!
Fick även med några förpackningar med prover.
Det är olika krämer för ansiktet samt tvätt- och ansiktsvatten.
Anpassade för kvinnor som lever i "nordiskt klimat". 

Någon som vill prova dessa produkter?

Tänkte lotta ut testerna bland er läsare :-) 






Skicka ett mail med din adress till mig på:
[email protected]


Kram Jenny

Fick i dagarna hem ett paket med hudvårdsprodukter
av märket Cliniderm (via buzzador).
Ska testa produkterna och sedan utvärdera dem.



Kul både att testa och att utvärdera.
För till skillnad mot många andra (har jag förstått),
så älskar jag att svara på enkäter =)

---

Cliniderm säljs enbart på Apoteket och är en hudvårdsserie
anpassad för det nordiska klimatet och livsstilen.

Trodde jag skulle fixa att gå till Allas idag.

Det gjorde jag inte.

 

Effekten av de smärtstillande tabletterna satt fortf. i när jag vaknade.

Fast nu gav de inte ett skönt rus utan ett hemskt illamående

och jag var så snurrig att jag knappt kunde stå på benen.

 

Jag var (är) så stressad!

Som jag nämnt tidigare så fick jag för mig att dra igång ett projekt och

samla in julklappar till hemlösa här i Lund och Malmö.

Idag var det med en artikel om det i Lokaltidningen =)

 

Har i alla fall fått in en del kläder och pengar att köpa in mer saker för.

Så jag har en del att göra. Hinner bara inte ha ont och vara sjuk nu!

Den senaste veckan har jag haft lite ont i ryggen från och till.

Först tänkte jag att det kanske var njurarna. Kan känna av dom

ibland när det är kallt...

Sen funderade jag på om det kunde vara nån nerv som kommit i kläm?

 

Idag när jag var på väg hem från Allas fick jag plötsligt så ont att jag

var tvungen att sätta mig ner på marken. Mådde illa och kallsvettades.

Trodde jag skulle få ringa David för att få hjälp att ta mig hem...

Men sen blev bättre.

 

När jag kom hem lade jag mig på sängen en stund.

Då kom det tillbaka.

David ringde till jourvårdcentralen som uppmanade mig att åka in till

akuten och kolla upp det. Så David och Lova skjutsade in mig.

 

Fick komma in direkt. Hade en puls på över 100 och mitt vanligtvis så

låga blodtryck låg ganska högt.

De satte nål och tog förutom standardprover även prover på lever och njurar.

Sen klämde och kände de en massa på mage och rygg.

En specialistläkare kallades in och han uteslöt gallproblem och efter en stund

även att det skulle vara levern.

 

Något med ena njuren alltså. Förhoppningsvis ”bara” njursten...

Fick åka hem med en liten burk med starka smärtstillande och ett recept på fler.

Inom kort skulle en kallelse till röntgen komma.

 

Gick hela vägen hem i den kalla och mörka natten.

Efter ett tag kunde jag knappt känna mina ben. Men det var skönt ändå.

Smärtan försvann.

 

Tog tabletterna jag fått och drack varmt te när jag kom hem.

Sen försvann jag in i en dimma och sov i många, många timmar.  

Lucia på Lovas dagis innebär att man ses utomhus.

Tidigt på morgonen.

I år var det 10 minus och jag ville inget hellre än att vända

i dörren. Men vad gör man inte för sitt barn?!

Så jag följde med, lekte fotograf och förevigade luciafirandet

i kyla som fick mitt kamerabatteri att lägga av efter knappt tio minuter.

Kanske ska byta dagis till nästa år? :-P

Hade några vänner över på julfika.

En familj med en dotter som är jämngammal med Lova.

 

Jag blir alltid lika lycklig när jag känner att jag är närvarande

mentalt i sociala sammanhang.

 

Samma familj träffade jag i februari och pratade med mamman.

Eller rättare sagt försökte prata med henne.

Men jag kunde inte fokusera. Förstod inte riktigt vad hon sa.

Och kunde därmed inte tillföra nåt vettigt heller.

Kände mig bara dum och instängd i en bubbla, i en dimma av

mediciner och biverkningar av dessa.

 

Nu blir jag varm av lycka varje gång jag märker att jag kan ha en

fungerande dialog med någon. Även om jag vet att jag inte är lika

skärpt och snabbtänkt som jag en gång varit, så är jag i alla fall

på väg dit igen!