Maxisamtal

Idag är det sju år sedan min första katt, min underbara Molly fick somna in. Hon var speciell på flera sätt. Inte minst genom den kontakt vi hade. En kontakt som jag känner igen så mycket nu i det jag har med Maxi. 

Den senaste veckan har han kommit och lagt sig bredvid mig i sängen ett par gånger. Det brukar sällan hända. Han är ofta nära, men inte så nära att han ligger bredvid, päls mot hud. 

Nu ligger han här bredvid igen. Och vi har pratat om livet. Hur oerhört lycklig jag är över att min blyga lilla skrutt vågade klättra upp i mitt knä den där första gången för snart fyra år sedan. 

Han visste att det var hos mig han hörde hemma. Och numera vet jag det också. Kärleken till honom är så stark. Minsta hostning från honom och jag slänger mig genom lägenheten för att se så han är okej. Även mitt i natten. Hur skulle jag ha klarat mig utan honom dessa år? Hur skulle jag klara mig utan honom framåt? 

Mina katter, alla fyra. De två änglarna och de två som är här med mig. Som jag älskar dom!!

(null)

(null)

(null)

(null)



Kärlekens dag

Varje dag kan väl egentligen vara en dag av kärlek om man väljer det. Men en påminnelse om att tala om för de man har kära vad de betyder är nog ändå inte fel. Det är så lätt att glömma, tänka "i morgon" eller skjuta upp att visa den där uppskattningen. 

Den här tiden på året är rätt tuff. Förr var sen enbart det för att just i slutet av januari och fram till slutet av februari så låg min "måendesvacka". Det gör den fortfarande, men numera är jag beredd och förebygger i den mån det går. Men det har också tillkommit så mycket annat. Jobbiga saker som hänt just denna period och där minnena gör sig påminda. 

Bestämmer mig ändå för att det ska bli en fin dag - tillika alla hjärtans dag! 





Feeling

(null)

(null)

Vill så mycket. 
Ge så mycket mer. Orka ge så mycket mer.
Ha mer tålamod. Oändligt med tålamod. 
Vara den jag är när jag är som bäst. 
Det är så svårt att klara av. 
Men jag fortsätter försöka. 
Älska och bli älskad. 
Även om jag insett att det aldrig kan bli vad det en gång var. Jag kan aldrig backa bandet och göra om. Göra rätt. Göra annorlunda. 

Vill tro att jag haft kärlek på riktigt i mitt liv. Inte bara gett den utan också fått den. Att det varit på riktigt. Samtidigt så är livet i sig, mitt liv idag en motsägelse. Annars hade vi ju fortfarande varit här tillsammans. 
Kanske finns det flera som kan vara rätt. Men jag kan inte riktigt, inte fullt ut känna det. Jag vill tro det snarare än faktiskt tror det. Självdestruktivt kanske. Eller romantiskt. En kärlek som aldrig riktigt dör. Är det inte just det som är att älska? 

Ett år till :)

Sovmorgon, budapestrulle, kaffe, grattishälsningar, blommor, presenter, indiskt till middag, film, soffhäng och godis. 
Mer än nöjd med min dag ❤️

(null)



RSS 2.0