Den 31 oktober 2011 - Mångt & mycket
Pust!
Det är så mycket nu. Tyvärr mycket som stör också...
Mina operationsärr är infekterade, vilket innebär besök hos
kirurgen varannan dag! Jag har inte tid med det!!
Dessutom ser det inte så fint ut för tillfället.
Vill mest gråta när jag ser mig i spegeln.
Men de har lovat att det ska bli bra, transplanteras hud och sådär.
Vill inte, orkar inte och framför allt - hinner inte!
Jobbar mycket. För mycket. Och för splittrat.
Det känns inte bra. Får aldrig tillräckligt med tid för att kunna bli nöjd
med resultatet. Och för en alldeles för låg lön.
Men vill ju göra allt. Frilansjobbet också.
Och jag vet.
För ett år sedan skulle jag blivit överlycklig över att ens ha ett jobb och
en lön, om än en låg sådan.
Dessutom är det påfrestande att inte veta någonting om framtiden.
Den 31 december är det kanske slut och dags att hitta någon annanstans att vara.
Livet i ett nötskal för en ung journalist antar jag...
Helt fel för mig och min hälsa i vilket fall.
Nog klagat för idag!
Ska natta dottern och koka te. Frusen.
Höstkylan har smugit sig på ordentligt nu.
Kram på er alla <3
/ Jenny
Det är så mycket nu. Tyvärr mycket som stör också...
Mina operationsärr är infekterade, vilket innebär besök hos
kirurgen varannan dag! Jag har inte tid med det!!
Dessutom ser det inte så fint ut för tillfället.
Vill mest gråta när jag ser mig i spegeln.
Men de har lovat att det ska bli bra, transplanteras hud och sådär.
Vill inte, orkar inte och framför allt - hinner inte!
Jobbar mycket. För mycket. Och för splittrat.
Det känns inte bra. Får aldrig tillräckligt med tid för att kunna bli nöjd
med resultatet. Och för en alldeles för låg lön.
Men vill ju göra allt. Frilansjobbet också.
Och jag vet.
För ett år sedan skulle jag blivit överlycklig över att ens ha ett jobb och
en lön, om än en låg sådan.
Dessutom är det påfrestande att inte veta någonting om framtiden.
Den 31 december är det kanske slut och dags att hitta någon annanstans att vara.
Livet i ett nötskal för en ung journalist antar jag...
Helt fel för mig och min hälsa i vilket fall.
Nog klagat för idag!
Ska natta dottern och koka te. Frusen.
Höstkylan har smugit sig på ordentligt nu.
Kram på er alla <3
/ Jenny
Den 18 oktober 2011 - Framåt med tacksamhet!
Hej mina trogna läsare!
Är förvånad att statistiken knappt sjukit alls...
- trots att det var evigheter sedan jag uppdaterade bloggen!
I somras var jag väldigt trött på allt. Sviken, sårad och så ledsen att
det var svårt att hålla ihop. Att uthärda alla långa, ångestfyllda dagar.
Men det blev lättare. Och ljusare. Livet kom tillbaka. Lyckan likaså.
Brösttumören som jag tror jag nämnt blev bortopererad i slutet av sommaren.
Ångesten över operationen, rädslan innan, var nog större än jag ville förstå eller
erkänna för mig själv.
Nu har det gått några veckor. Jag har varit otroligt trött. Men såren läker.
Och jag har fått beskedet att jag varken behöver cellgifter, strålning eller
ytterligare operation! *Sån lättnad*
Nu jobbar jag. Mycket! Och älskar det!
Njuter av varje dag jag får sitta på kontoret i Malmö och blicka ut över
västra hamnens båtar och vatten.
Och jag gör framsteg hela tiden. Varje dag.
Jag inser saker om mig själv. Hur jag fungerar. Varför.
Och jag är så otroligt tacksam!
För att jag är jag!
Och för att jag har er, för att ni har funnits med mig så länge.
Stöttat och uppmuntrat mig.
Hoppas ni vet att ert stöd, era kommentarer har betytt lika mycket för mig
som ni säger att det jag skrivit gjort för er!
Nu låter det här som ett avsked - det är det inte!
Även om jag inte kommer blogga lika ofta som förut.
Men remiss ska få hänga med ett tag till. Och uppdateras - ibland iaf ;-)
Kramar till er alla <3
/ Jenny
Är förvånad att statistiken knappt sjukit alls...
- trots att det var evigheter sedan jag uppdaterade bloggen!
I somras var jag väldigt trött på allt. Sviken, sårad och så ledsen att
det var svårt att hålla ihop. Att uthärda alla långa, ångestfyllda dagar.
Men det blev lättare. Och ljusare. Livet kom tillbaka. Lyckan likaså.
Brösttumören som jag tror jag nämnt blev bortopererad i slutet av sommaren.
Ångesten över operationen, rädslan innan, var nog större än jag ville förstå eller
erkänna för mig själv.
Nu har det gått några veckor. Jag har varit otroligt trött. Men såren läker.
Och jag har fått beskedet att jag varken behöver cellgifter, strålning eller
ytterligare operation! *Sån lättnad*
Nu jobbar jag. Mycket! Och älskar det!
Njuter av varje dag jag får sitta på kontoret i Malmö och blicka ut över
västra hamnens båtar och vatten.
Och jag gör framsteg hela tiden. Varje dag.
Jag inser saker om mig själv. Hur jag fungerar. Varför.
Och jag är så otroligt tacksam!
För att jag är jag!
Och för att jag har er, för att ni har funnits med mig så länge.
Stöttat och uppmuntrat mig.
Hoppas ni vet att ert stöd, era kommentarer har betytt lika mycket för mig
som ni säger att det jag skrivit gjort för er!
Nu låter det här som ett avsked - det är det inte!
Även om jag inte kommer blogga lika ofta som förut.
Men remiss ska få hänga med ett tag till. Och uppdateras - ibland iaf ;-)
Kramar till er alla <3
/ Jenny
