remiss.blogg.se

Jag behövde "läsa på" lite efter att ha fått diagnosen.

Kanske fler än jag som undrar...skriver iaf lite om vad jag hittade här nedan.
Främst det som stämmer in på mig, eftersom symptomen varierar från person
till person - precis som med de flesta sjukdomar alltså ;-)

Manodepressiv = Man växlar mellan olika lägen. I perioder är man väldigt deprimerad.
Andra perioder är man manisk, tror att man kan klara allt och gör "galna" saker.

Man behöver inte äta eller sova utan är en supermänniska som klarar och kan allt!

Jag är inte manodepressiv. Jag är aldrig manisk.

Jag tror varken att jag kan flyga eller ta över världen.

Men jag har fått diagnosen bipolär sjukdom typ II.

Jag växlar mellan att vara deprimerad och hypoman.

Hypomani = är ett "lättare" tillstånd i jämförelse med riktig mani.

Många upplever att de får mycket gjort under dessa perioder.

Att kreativiteten och produktiviteten ökar.

Nackdelen med detta tillstånd är att personen kan bränna ut sig och man tar

på sig mer än man kan slutföra och man inte tänker sig för riktigt.

Jag har alltid trott att jag varit deprimerad i perioder.

Det är det jag har sökt hjälp för...

Inte förrän nu i januari när jag inte längre kunde sova, så

tog jag upp problemen "åt andra hållet" med min läkare.

En del ifrågasätter att man försöker medicinera bort de

hypomaniska perioderna. Man skadar ju ingen utan är bara extra

pigg och glad...

Men anledningen till att man ändå vill få bort dessa perioder är att kroppen

tar skada av att vara vaken och aktiv konstant - även om man inte känner det just då.

En annan anledning är att många som får hypomana episoder tillslut

blir maniska på riktigt. 

Depression:

Lite deppiga och nedstämda blir nog de flesta någon gång ibland.

För mig brukar en depressiv period komma precis efter en hypoman.
Då blir jag trött. Så trött att jag kan sova dygnet runt.
Allting känns jobbigt och svårt.

Jag är övertygad om hur mycket bättre världen skulle vara utan mig.

Men Lova då, undrar säkert någon?

Jag är övertygad om att även hon skulle ha det bättre utan mig.
Utan en mamma som är så opålitlig som jag är. Så instabil.
David skulle fixa det. Han är en så bra pappa.

Och tids nog skulle Lova få en ny "mamma".

Tidigare skar jag mig i handlederna. Det var länge sen. Även om jag kan längta efter det.

Numera tar jag mediciner istället.

Söver mig, så att jag vaknar först när jag mår bättre och inte längre längtar efter döden.

Sen när jag mår bra, när jag är hypoman eller "normal".
Då kan jag inte förstå hur jag ens tänkte tanken på att skada mig själv.
Att lämna Lova.

Det är därför jag har bestämt mig nu.
För att ta emot den hjälp som erbjuds.

För att bli så frisk och stabil som möjligt.

http://www.sjukvardsradgivningen.se/   samt   http://bipolar.forum24.se/

Hos en person med borderline kan humöret skifta snabbt.
Intensiva utbrott av ilska kan avlösas av ångest eller depression
och detta inom loppet av en dag, ett par timmar eller till och med ett par minuter.

Under dessa utbrott och humörsvängningar kan vissa patienter skada sig själva,
till exempel genom att skära sig eller slå sönder saker.

Vissa personer med borderline kan också se sig själv som helt igenom värdelösa.
De känner sig ofta missförstådda eller illa behandlade.

Synen på andra kan växla snabbt mellan absolut idealisering och total nedvärdering.

På så sätt kan ett intensivt förhållande snabbt uppstå. Men när separation hotar
kan förtroendet snabbt övergå i ilska eller i ett totalt avsägande av relationen.
Detta kan förvåna den person som drabbas, som har svårt att förstå vad som händer.

Om patienten känner sig övergiven eller sviken kan risken för självmord
eller annat själdestruktivt beteende inträda.

Borderline uppträder ofta tillsammans med andra psykiatriska problem,
bland annat med bipolära sjukdomar

Fakta från: http://sv.wikipedia.org/wiki/Borderline