remiss.blogg.se

Har inte orkat skriva på länge. Har varit SÅ trött!
Hade nog kunnat gå i ide och sova fram till mars.
Inga smärtstillande har jag fått ta heller...
Och värk i sig kan ju vara ganska uttröttande.

Även väntan på besked kan vara rätt så tröttsam.
Men idag fick jag äntligen det där samtalet!
Och det var nog bästa tänkbara resultatet i nuläget.

Av de sju adenomen var endast en utvecklad till cancer.
Och den (liksom övriga) är borttagen.
Nu väntar undersökningar av flera andra organ i vår och
så klart uppföljning av magsäcken med jämna mellanrum.

Men på det stora hela – i nuläget – så känns det som den
bästa julklappen jag kunde få!  

Har fått en tid hos en kurator här i Lund.
Det kan vara bra att prata med någon, tyckte den som ringde.
Jag vet inte riktigt vad jag ska prata om, men går dit ändå.
Ja, det handlar så klart om beskedet, operationen och min känsla.

Kuratorn frågar och antecknar. Undrar hur det känns?
Vad svarar man på det?
Hade gärna sluppit, men det är ju som det är...
Känner mig rätt dum. Varför reagerar jag inte ”normalt”?
Varför är jag inte arg? Ledsen? Upprörd?

Kuratorn pratar om mindfulness. Att vara i nuet.
Fokusera på stunden och inte oroa sig så mycket.
Frågar om hur jag resonerar kring framtiden.
Sedan konstaterar hon att jag nog inte behöver träffa henne mer.
(Tanken var en gång varannan vecka).

Hon säger att jag verkar införstådd i situationen.
Och hanterar den på bästa tänkbara sätt.
Att jag verkar ha en inställning som få andra har,
men som antagligen är en stor del av min räddning.

Det känns väldigt bra att höra.
För jag känner mig lugn och tar en dag i taget.
De få gånger jag blir orolig är ofta när andra påpekar hur
konstig min rektion och inställning till det hela är.
För då tänker jag att jag kanske lever i en förnekelsebubbla
som när som helst kan spricka.

Men egentligen vet jag att det inte är så.
Jag är bara övertygad om att jag har alldeles för mycket kvar
att uträtta i den här världen för att dö nu.  

Det innehåller papper som ska fyllas i om släktens sjukdomshistoria
och en bunt med remisser på prover som ska tas på vårdcentralen. 
Får det till sju remisser med en massa kryss på varje. 
Funderar på om jag kommer ha något blod kvar efter det här...