remiss.blogg.se

Den där superångesten som aldrig ville försvinna,

den som fick mig att klättra på väggarna och knappt

kunna andas... Den har blivit bättre nu.

Ja, det har ni säkert redan förstått av senaste dagarnas inlägg...

 

Men helt borta är den inte. På morgonen är det som värst.

Vaknar ofta med en känsla av ångest och ett enda trassel inne

i bröstet. Nästan lite illamående. Vill bara somna om och slippa känna.

 

Men när jag väl kommit upp så lättar det lite. Och dagarna brukar

vara helt okej. De kan till och med rymma lite korta stunder av lycka.

 

Men på det stora hela så är jag ganska...likgiltig. Inför allt.

Såväl händelser som personer och annat.

Känns som om all min energi är slut. Är så orkeslös.

Gör det som måste göras och det som förväntas av mig.

Det går lite på rutin. Men utan känsla och lust.

 

Och så blir jag stressad av det. Att jag inte känner som jag ”borde”

inför saker och ting. Jag vet ju att jag tycker om människorna runt

omkring mig, att jag tycker jobbet är kul, att det är mysigt att leka

med Lova. Men det känns inte. Jag är bara trött.

 

Dessutom ger det lite dåligt samvete. Att känna såhär.

Att jag inte är glad och tacksam för allt bra och fint jag har i livet.

 

Varför kan det inte bara vara enkelt?!

Solig helg och Lova önskade picknick i stadsparken.

Så det blev det. Med kakor och saft.

Och så matade vi änder. Såg några små duniga andungar

också till Lovas stora förtjusning.

Gott om springyta i stadsparken!

Och så har vi gjort lite tråkiga ”måstesysslor” också...

Dvs handlat mat, tvättat och städat.

Mindre kul, men skönt att ha det gjort!

Dagarna flyter på. Och det går hur bra som helst.

Upp till dagis och jobb, hämtning, middag och nattning.

Vardag och rutiner. Och jag mår så bra av det!

 

Min syster skulle ha kommit ner över helgen, men blev sjuk L

Så nu får vi sysselsätta oss själva jag och Lova.

Vi började med att efter dagis gå upp till stan och hämta ut

ett paket på posten (bland annat en tröja med hello Kitty till Lova).

Och så köpte vi godis och hyrde + köpte film.

Väl hemma lagade vi pizza och var så busiga att vi åt den framför

teven och tittade på Lovas nya film – Musses klubbhus.

 

Funderade lite över om jag är en dålig och slapp mamma som

bara skämmer bort mitt barn? Eller om jag är en bra mamma som

gör henne lycklig?

 

Bestämde mig för att jag är en fantastisk mamma =)

Lova är väldigt snäll och omtänksam, oftast i alla fall.

(Trotsa måste man ju få göra ibland)!

Och hon uppskattade dagen och somnade nöjd och glad.
Det gjorde jag med ;-)

Idag åkte David iväg med jobbet till Tanzania.

Som vanligt var jag jätteorolig innan han skulle åka.

Jag tänker att jag inte kommer klara Lova ensam, att allt

ska gå fel och att jag ska må jättedåligt.

 

Men så blir det aldrig. Ännu har det inte hänt i alla fall.

Snarare så blir det tvärtom. Fasta rutiner och bara jag som

bestämmer och bara jag som kan göra saker och ting.

Med andra ord så har jag inte nån att bli irriterad på när

saker går fel eller inte blir gjorda... :-P

Nio dagar ska han i alla fall vara borta, och det känns lite tomt.

Men också ganska skönt och det kommer nog gå alldeles utmärkt!

 

Idag var jag och tog id-kort/passerkort för Region Skåne.

Måste ju kunna legitimera mig när jag är ute på uppdrag!

Gjordes på sjukhuset här i Lund och gick jättesmidigt.

Men jag tror nästan att fotografen stötte på mig...

 

Han var först bara trevlig, men sen blev frågorna personligare.

Och när jag skulle gå började han säga ”om jag inte är här när

du ska hämta ut kortet, alltså om vi inte ses igen...”

Där avbröt han sig när han såg mitt väldigt undrande uttryck.

Men jag vet inte. Jag är bra på att läsa människor och känna av

stämningar, men när det gäller att förstå att någon är intresserad

av mig, så fattar jag INGENTING!

 

Sen begav vi oss mot Göteborg. Via Ullared och lite shopping.

Med andra ord en väldigt bra dag! Sol var det också =)

Första dialogutbildningen i bemötande av personer med psykisk

funktionsnedsättning hölls på sjukhuset i Helsingborg under två

dagar i maj.

http://www.skane.se/sv/Webbplatser/Likabehandling/Funktionshinder/Tillganglighet/Helsingborgs-lasarett-forst-ut-med-att-testa-dialogutbildningar-i-bemotande/

Det är det här jag kommer arbeta med – samordna dessa utbildningar

och se till att det blir bra!

 

Sov dåligt i natt. Mina ben värkte och jag drömde så konstigt.

Vaknade varm och febrig. Typiskt!

Vi som skulle till Göteborg idag för karnevalen.

Bara att ta en värktablett och krypa ner i sängen igen.

 

Sen kom posten. Med provsvar från biopsin.

Man tror att det ska gå bra att enbart operera.

Men det är skickat en remiss till kirurgen i Malmö för att de ska

få titta på bilder och provsvar innan jag kan få ett definitivt besked.

Ännu mera väntan alltså...(suck).

Men är ändå lite lättad för tillfället.

Dags för ett nytt besök hos min dietist idag.

Inte efterlängtat precis.

Har verkligen fasat för att behöva ställa mig på vågen.

Jag har inte ens vågat väga mig hemma på flera veckor.

 

På grund av den jobbiga våren med mycket ångest så fick jag

insatt Zoloft också för någon månad sedan.

Och sedan dess har min kropp inte alls velat fungera.

Det känns precis som den ”stängt av”.

 

Har verkligen varit sträng mot mig själv när det gäller maten.

Inget bröd och ytterst lite pasta, ris och potatis.

Mycket keso med satsumas, jordgubbar och grapefrukt.

Sallader, kyckling och nåt äpple ibland som godis...

 

Men inte har det hjälpt. Alls. Frustrerande.

För var dag så blir byxorna allt svårare att knäppa ändå.

Känner mig pluffsig, tjock och tung.

 

Nåja, idag var jag i alla fall tvungen att väga mig.

0,3 kg upp. Ingen katastrof alltså.

Fast med tanke på hur/vad jag ätit så borde jag ha gått ner.

Det är lite skrämmande. Att även när jag anstränger mig och

ser till att äta nyttigt så går jag upp i vikt.

Har liksom ingen kontroll över det.

Jag är inte jättemissnöjd... 
I alla fall inte så länge kläderna
är på...haha!
Träning av mage och rumpa har
trots allt gett viss effekt - men
vikten den ska ner den med!! 

Bara att fortsätta äta grapefrukt och undvika kolhydrater.

Och hoppas på att kroppen snart vänjer sig vid Zoloften

om det nu är den det beror på.

(Fast det är nog snarare all ångest som ställer till det. Ångest

är ju kroppens sätt att reagera på fara. Och i ett sånt läge så sänks

ämnesomsättningen och det man äter lagras istället som fettreserver.

Smart av kroppen i krigstider och annat – inte lika kul nu)!

Var på massage idag. Fast inte direkt av den avkopplande sorten.

F*n vad ont det gjorde! Och nu i kväll är det nästan ännu värre...

Får väl hoppas att den gör nytta i alla fall...

Tillbaka
De två dagarna jag skulle ta paus blev en vecka och två dagar...
Har behövt lite tid för mig själv. Inte alls känt för att skriva.
MEN NU ÄR JAG TILLBAKA!

Detta är en artikel som skrevs efter konferensen "Hand i hand"
som hölls den 24-25 maj. Jag var med och planerade programmet
och även under dagen för att skriva och fota.
Texten är den nedan =)

---

Konferens Hand i Hand

Under två dagar i slutet av maj hölls konferensen ”Hand i hand” för
personal inom handikappolitiken från Sveriges alla landsting nere i Skåne.
Första dagen anordnades av Region Skåne och hade inriktning mot psykisk
ohälsa bland unga.

Dagen började med visning av Joel Rayners kortfilm
”Det får inte finnas, det får inte synas”.
En naken och ärlig film om psykisk ohälsa om skildrar hur det är
att leva med återkommande depressioner. 

Joel vann i våras kampanjen Hjärnkolls filmtävling med syftet att
motverka fördomar om psykisk ohälsa. Han kunde själv inte närvara
vid konferensen men Rickard Bracken, projektledare för kampanjen
var på plats och berättade om Hjärnkoll, som är ett regeringsuppdrag
och har pågått sedan 2009.

Kampanjen (H)järnkoll
Kampanjen Hjärnkoll är en del i den satsning som regeringen gjort på
psykiatrin efter våldsdåd som bland annat mordet på Anna Lindh.
Man vill få fram vikten av att prata om psykisk ohälsa, sprida kunskap
och förståelse för att på sikt förändra samhällets attityder och fördomar.

– Och inte bara andras fördomar, betonade Rickard, utan även våra egna.
Det blir lätt en självstigmatisering, att man tar till sig andras negativa inställning
som en sanning.

Undersökningar visar att 74 procent av Sveriges befolkning har erfarenhet
av psykisk ohälsa. De flesta fördomarna och de mest negativa attityderna
finns hos den andel av befolkningen som inte har någon egen erfarenhet. 

Attitydambassadörer mot fördomar
– Känner man någon är det lättare att se att det är en person, som vem
som helst, säger Rickard. Det är ju Eva eller Peter, grannen eller kanske
kollegan, inte bara en diagnos.

Det är också den slutsatsen man har dragit av att titta närmare på vad som
får folk att ändra uppfattning. När man drivit stora reklamkampanjer har man
inte kunnat se något märkbart resultat, däremot genom personlig kontakt så
minskar fördomarna.

Som ett led i detta har det utbildats så kallade attitydambassadörer runt om i landet.
De är idag runt 200 stycken och finns i stort sett i alla län. Samtliga har erfarenhet av
psykisk ohälsa på ett eller annat sätt och har gått en utbildning för att föreläsa i ämnet
med utgångspunkt i sin egen.
– Och man har börjat se en positiv förändring i attityderna som går att koppla till
kampanjen, berättar Rickard.  

Bildningsbyrån
Efter lunch och rundvandring i Regionhuset tar Elin Iskra från Bildningsbyrån
i Malmö vid. Bildningsbyrån är en del av Utbildningsradion, UR, som gjorde en
satsning på ämnet psykisk ohälsa under förra året. Bildningsbyrån gjorde och
sände då radioserien ”Psykisk hälsa”.  Ett radioprogram bestående av 22 delar,
där ämnena var allt ifrån mindfulness till tvångsvård.

– Vi tycker detta är ett viktigt ämne, säger Elin. Vi vill bidra till att sprida kunskap
och öka förståelsen för dessa sjukdomar. Och vi vill att våra program ska användas,
i andra sammanhang, efter att de sänts. UR är en enorm kunskapsbank och våra
program är tillgängliga som utbildningsmaterial, kostnadsfritt, betonar hon. 

Dialogutbildning
Sist ut är David Ershammar som arbetar med attityduppdraget i Skåne.
Han berättar vidare om attitydambassadörernas arbete i form av föreläsningar
samt den dialogutbildning om psykisk ohälsa som Region Skåne nu kostnadsfritt
erbjuder sina vårdenheter. Då ska ambassadörer genom sina berättelser och
frågeställningar öppna upp för samtal kring bemötande och fördomar bland personalen.


LÄNKAR:

Länk till Hjärnkoll: http://www.hjarnkoll.se/

Länk till Joel Rayners film: http://www.hjarnkoll.se/Engagera-dig/Filmtavling/Intervju-med-vinnaren-Joel/

Länk till UR: http://www.ur.se/

Länk till Attityduppdrag Skåne: http://www.skane.se/templates/Page.aspx?id=312311

Snart tillbaka.
Om nån dag eller två hoppas jag.

Kram på er alla!

Varit inne i Malmö och jobbat några timmar idag.

Och så har jag intervjuats och fotats för Metro.

Ska vara med på ”jobb-sidorna” i nästa vecka och berätta

min historia, men också försöka vara lite inspiration för andra.

 

Efter jag fotats ute i regnet satt jag i bilen en lång stund

innan jag körde hem. Funderade över livet.

Ville så gärna ta upp telefonen och ringa någon.

Bara för att säga hej och berätta om dagen.

Insåg att det inte finns någon sådan person i mitt liv länge.

Lite sorgligt. Nu är det bara...jag.