remiss.blogg.se

Satte mig på tåget mot Stockholm för att delta i inspelningen

av Tema Psyket. Efter en kraftig försening kom vi äntligen fram.

Hotell Birger Jarl, kycklingwok, Loka och tv-serier utgjorde min kväll.

Ganska tråkigt med andra ord...

På morgonen blev det som alltid stressigt. Obotlig tidsoptimist!

Men jag lyckades ändå infinna mig i SVT´s lokaler i tid.

Fick veta att en sminktid var bokad för mig... Och nu blev det lite

nervöst. Med all rätt, skulle jag nog säga såhär efteråt.

Jag använder väldigt lite smink till vardags. Och blev lovad att se

naturlig ut...

Jag för min del anser inte att porslinsdockor ser naturliga ut.

Kände mig jättelöjlig när jag gick omkring i väntan på inspelning,

med massor av foundation, mascara och ljusrosa läppglans. Och som

pricken över i:et, håret lockat i korkskruvar!

Dom andra gästerna (inte lika hårt sminkade) var jättegulliga!

Hann prata en del med dom innan det var dags för inspelning.

Själva inspelningen flöt på. Bara någon enstaka gång som det blev

en omtagning.

Nu är jag på väg tillbaka till Lund.

Äter en hallonmuffins och dricker kaffe. Livet är skönt!

Om två dagar sänds programmet.

Jag tänker börja bli nervös först imorgon ;-)

Idag har jag varit i Trelleborg och stått på en stor scen.

Som en del av en ”Psykiatrins dag”  där, med massa olika föreläsare,

främst läkare och psykologer.

Jag och en tjej som heter Maria var sist ut för dagen och skulle berätta

ur ett patientperspektiv om våra erfarenheter av psykiatrin.

Det var inte jättemycket folk, vilket var både skönt och lite tråkigt.

Men själva framträdandet gick jättebra!

Och så kom Trelleborgs Allehanda dit också för vår skull =)

Se artikeln här: http://www.trelleborgsallehanda.se/trelleborg/article1259158/Psykiatrin-oppnade-upp-for-samtal.html

Idag (i kväll) var det förhandsvisning av Inferno i Malmö.

Det var en del av ”Skånesveckan för psykisk ohälsa”.

Trodde det skulle kännas jättenervöst, men det var helt okej.

Tråkigt nog var det inte så mycket folk.

Många av de som jag gått ambassadörsutbildningen med kom iaf

och till min stora glädje fick jag se Dr Anders i publiken!

Inget kunde ha gjort mig gladare. Att han kom dit, på sin lediga tid.

För mig. Att han bryr sig på riktigt. Inte bara för att det är hans jobb.   

Visningen gick i alla fall bra.

Även om det alltid är lite obekvämt att se och höra sig själv på film...

Fördelen med en liten publik var att det blev en diskussion efteråt.

Och att många vågade delta i den.

Sen får man väl säga att det spårade ur lite och handlade mest om

huruvida man ska ta reda på orsaken eller ej till sin sjukdom och vad

forskningen säger om ärftlighet vs miljö.

Tack ni som var där! Och tack för vackra blommor!


Första avsnittet av Inferno (där jag medverkar) kan ses via URPlay
http://www.ur.se/play/158882

Som sagt, i förra inlägget skrev jag att jag blev uppringd och tillfrågad

att medverka i ett program som heter ”Tema psyket”.

Den 8 oktober ska det spelas in i Stockholm och det är ett program med

flera gäster som ska få dela med sig av sina personliga erfarenheter av

psykisk ohälsa.

Min del består av att det kommer visas klipp från Inferno och sen kommer

jag få lite frågor kring min medverkan och om mitt liv i stort.

Tror det kan bli bra – fast är såklart nervös!


Programmet kan nu i efterhand ses på: 

http://www.ur.se/play/159412

Möte på Allas tillsammans med min handläggare från Arbetsförmedlingen.

(Ja, tillslut fick vi till ett möte).

Det gick väl okej tror jag. Kändes inte som vi kom fram till nåt direkt.

Jag får vara kvar till den siste oktober. Sen får vi se...

Sen var det möte på Garaget i Malmö. En lokal där Inferno kommer

att förhandsvisas om några dagar.

Var en ganska stor, men ändå inte opersonlig lokal. Rätt mysig faktiskt.

Tror det kommer bli bra. Hoppas bara att många kommer och tittar!

När jag kom hem på eftermiddagen ringde det från lokaltidningen.

Dom ville göra en intervju med mig inför tv-premiären av Inferno den

14 oktober.

Sen ringde dom från UR i Stockholm också. För att informera kring ett annat

tv-program jag i ett svagt ögonblick lovat att medverka i. Ett diskussionsprogram

med tema ”psyket”. Ska berätta mer om det snart!   

Intensiv dag och nu är jag såå trött!

Idag var jag och David gemensamt på späd.

Vi går dit båda två med jämna mellanrum, ungefär var tredje månad.

Pratar om Lova och hur vi kan underlätta för henne i vardagen.

Numera fungerar vår vardag i stort sett problemfritt, så nu handlar

samtalen mer om hur vi kan stärka henne som person och hur vi ska

hantera eventuella framtida problem.

Efter det besöket hade jag ett möte inbokat med en kille vid namn Mikael,

som jobbar som samordnare i Trelleborg.

Jag ska nämligen föreläsa i Trelleborg på onsdag i nästa vecka som

attitydambassadör. Det är på ett större event inom psykiatrin med flera föreläsare.

Jag får i stort sett lägga upp min timma som jag vill. Prata om det som känns rätt.

Ska bli jättekul – det är ju det här jag vill göra. Få möjlighet att synas, höras och

kunna bidra till en förändring av samhället attityder gentemot psykisk sjukdom.

Samtidigt så är det SUPERNERVÖST!!!

Idag på förmiddagen ringde dom från TT Spektra för att göra en intervju

med mig inför premiären av Inferno.

Det ska bli en kortare text som kommer att användas på tv-sidorna.

(Ni vet en sådan där ruta med mer information om vissa av dagens program).

Tjejen som ringde hade inte riktigt koll på varken programmet, mig eller

vad bipolär är för något, vilket kändes lite oroande...

Men det blir säkert bra ändå.

På eftermiddagen var det min tur att göra en intervju inför ett ”Allas-jobb”.

Ringde en familj som gör en viktig insats för miljön i sin vardag.

Nu ska jag bara skriva ihop en sammanhängande text också av mina

kråkfötter till anteckningar som jag gjorde under intervjun ;-)

Idag fick jag äntligen tag i chefen på Arbetsförmedligen.

Men det hjälpte inte nämnvärt... Hon sa visserligen att hon skulle prata

med Christina om problemet, men byta handläggare fick jag inte göra.

Försökte få tag i Christina också - utan resultat. Förvånande va?

Så jag skickade ett mail. Skrev att jag tyckte det var dåligt av henne

att inte kontakta mig, låta mig köra till Malmö när hon ställt in mötet osv.

Sen fick jag lite dåligt samvete. Kände mig elak.

Men samtidigt så är det ju faktiskt hennes jobb att vara ett stöd för mig.

Och riktigt så har det ju inte varit.

Innan mötet, det hon aldrig informerade mig om (och som sen aldrig blev av),

lämnade jag ändå ett trevligt meddelande till henne och erbjöd henne skjuts in

till Malmö, eftersom jag skulle köra. Men inte ens ett svar fick jag...

Tillägg efter en vecka: Jag har fortfarande inte fått något svar.

För er som precis hittat hit:
- Har alltid publicerat lite i efterhand. Som ni ser på detta inlägg är
jag drygt en månad efter i tiden... Men jag tänkte se till att få ut alla
tidigare inlägg och sen börja skriva i realtid :-)

Av sorten som innefattar illamående, yrsel och synrubbningar.

Förr i tiden, för många år sedan hade jag ofta sån huvudvärk.

I så stor utsträckning att den tog över mitt liv.

Nu var det så länge sedan att jag faktiskt nästan glömt hur hemskt

det kan vara när det känns som huvudet ska spricka.

Trodde inte jag skulle kunna komma iväg och rösta.

Men vid sextiden så började huvudvärken lätta lite grann.

Drack några klunkar cola light, tog mig upp ur sängen.

Och kom iväg till vallokalen i sista stund!

De senaste två veckorna har jag haft fullt upp! Minst sagt!
Igår när Inferno sändes var jag så stressad att jag inte ens hann
uppdatera facebook-sidan för programet...
Och sen hann jag inte svara på kommentarerna efteråt heller.
(Fast det har jag gjort nu - alla mail, sms och annat också för den delen).

Och ändå så har jag bara sovit på ett ungefär 4 timmar per natt...
Dygnet har för få timmar helt enkelt. Jag hinner inte med!

Idag har jag varit så trött att jag fått en massa konstiga idéer om vad jag
skulle kunna blogga om... Bilkörning snabbt i snäva kurvor till exempel...
Eh? ja, jag vet inte riktigt, men just då kändes det som en fantastisk idé.

Jag ska nog sova nu. Några zopiklon och så hoppas vi på många timmars
sammanhängande, ostörd sömn.
Då finns det kanske en chans att jag vaknar imorgon och kan komma på saker
att blogga om som faktiskt är fantastiska. På riktigt. Inte bara i min trötta hjärna ;-)

Kram på er alla!

Idag hade jag som sagt bestämt mig för att åka in till Allas för

mötet trots allt. Christina hade inte hört av sig när jag skulle iväg

på morgonen, så jag slog en signal till redaktionen när jag satt i bilen

på väg in till Malmö.

- Men, sa dom, har inte Christina ringt dig nu heller?

Hon sa att hon skulle göra det. Hon ringde oss igår och avbokade mötet...

Jag blir galen på denna människa. Så otroligt respektlöst!

Bara för att jag är sjukskriven/arbetstränar så har jag faktiskt ett behov

av att planera min tid!

Ringde runt lite och fick numret till hennes chef.

Hoppas kunna få en ny handläggare som åtminstone kan avvara

en minut av sin tid för att ringa och meddela mig saker som att ett möte

har blivit inställt!

Idiot! (Ursäkta, men det är hon ju)!

Efter gårdagens extrainlägg om Tema Psyket så återgår jag nu till mitt
vanliga bloggande och berättar fortsättningen på kontakten med Arbetsförmedlingen;

Har fortfarande inte fått svar från Christina på Arbetsförmedlingen.

Så jag kontaktade Försäkringskassan och frågade om dom visste om

jag skulle vara med på mötet imorgon?

Fick svar direkt och dom tyckte det hela verkade konstigt och att jag

självklart skulle delta. jag är ju ”huvudpersonen” som dom sa.

Så jag har bestämt mig för att åka in.

Trots att Christina inte sagt något.

Annars har det varit en bra dag.

Var på min andra attitydambassadörsutbildning.

Fick lite tips och utbildning i att stå på scen och föreläsa.

Jättebra!

För två veckor sedan hade jag möte med Försäkringskassan och

Arbetsförmedligen. Vi kom överens om att Christina, min handläggare

på Arbetsförmedligen skulle besöka mig på Allas för ett möte med mig

och min handledare Ingrid.

I förra veckan nämnde Ingrid att ”nästa vecka ses vi ju tre gånger”.

Jag förstod inte vad hon menade (har arbetsträning 2 ggr i veckan).

- Men har inte Christina kontaktat dig undrade hon?

Hon ringde hit och bokade in ett möte nästa fredag...

Nej, jag hade inte hört av Christina och kunde inte förstå varför hon

bokade in en fredag när hon visste att jag bara var där tisdagar & onsdagar.

Så jag har både ringt och mailat utan att få något svar.

Vet inte hur jag ska göra. Ska jag vara med på mötet eller inte?

Idag har jag varit mamma till världens underbaraste lilla flicka

i hela tre år. Tiden har gått så otroligt fort!

Kan inte förstå att det var tre år sedan vi kom hem med en liten

bebis som fick plats på en soffkudde, (idag tar hon upp halva soffan).

Samtidigt kan jag inte förstå att det funnits en tid, ett liv innan henne.

 
En trött mamma och en liten bebis...

Funderade för ett tag sedan på förlossningen.

På vad vi gjorde. Hur det såg ut. Vad vi pratade om.

Sen dök en frågande tanke upp;

- Men var hade vi Lova under tiden? Vem passade henne...?

Kom snabbt på mig själv ;-)

Men så stor och självklar del av mitt liv är hon, att jag inte kan

minnas hur livet var förut.



Idag är den lilla bebisen 3-år!

Idag kom min familj ner för att stanna över helgen och fira Lova.

Det är alltid lika mysigt att ha dom här.

Även om jag just nu mest är stressad över allt som ska fixas i form

av presenter, mat och tårta.

I år bestämde jag mig för att hålla kalaset ganska litet.

Vi har bara bjudit in närmsta familjen på lunch samt Lovas gudföräldrar

och vår granne (Lovas bästa kompis) på tårta på eftermiddagen.

Men likväl är det mat som ska lagas (Lova har önskat pastasallad och köttbullar)

och så tårta och godis såklart. Nalle Puh blir temat för i år :-) 

Idag körde jag och en vän här nerifrån upp till Ullared för att shoppa.

Alltid lika roligt – om än uttröttande...

Till min stora glädje var det väldigt lite folk (har faktiskt aldrig varit

med om så lite folk i varuhuset tidigare).

Blev en hel del fynd! Bland annat lite presenter till Lova som fyller

år om ett par dagar (ett Pippi Långstrump-dockhus, en pyjamas med

Pettson & Findus och ett Nalle Puh-spel).

Charmiga VillaVillerkulla =)


Till mig själv köpte jag en stor, mysig, ”over-size” skjorta som David såg lite skeptisk

ut till när jag kom hem och visade mina inköp.

Men efter att ha sett den på, så säger han att den är ganska fin trots allt...

Och jag tycker den är underbar - varm och skön!

Söndag. Och vi har sprungit på visningar igen.

Det börjar bli ohållbart att bo i en tvåa...

Hade jag varit ensam eller om vi inte haft barn så hade jag gärna

bott i en ljus och luftig lägenhet i stan, gärna några våningar upp.

Eller ja, bo precis där vi bor, för åh, vad jag älskar detta område och

vår fina lägenhet med körsbärsträdet utanför köksfönstret.

Men nu är jag inte ensam. Eller utan barn.

(Och det vill jag absolut inte vara heller).

Så nu önskar jag mig ett hus. Rymligt och med en lagom stor uteplats

för att Lova ska kunna leka. Ha en liten sandlåda och kanske gungor.

Långt ifrån vägen, men inte för långt ifrån stan... Svår kombination ;-)

Ännu har vi inte hittat något som känns ”rätt”.

Får väl fortsätta med att gå på visningar ett tag till helt enkelt.

Idag var det dags för uppföljningssamtal på Försäkringskassan.

Jag, min handläggare på arbetsförmedligen (Christina) och min

handläggare på försäkringskassan (Annika).

Som ni säkert minns har arbetsförmedlingen varit en stor besvikelse.

Dom har inte hjälpt mig alls, snarare gjort allt svårare.

Försäkringskassan däremot har varit helt underbara! Trots vad alla

säger om deras sätt att behandla människor, så har jag alltid blivit

bemött med förståelse, medmänsklighet och utefter mina behov.

 I vilket fall kom vi fram till att Christina skulle besöka mig på Allas,

eftersom hon aldrig gjorde det i samband med att jag började där.

Hon skrev upp alla dagar och tider då jag skulle vara där och lovade att

ringa min handledare på redaktionen snarast och boka in en tid för möte.

Hoppas nu det går bra så jag får vara kvar på Allas så länge som möjligt!