Den 12 december 2010 – Fika med vänner
Hade några vänner över på julfika.
En familj med en dotter som är jämngammal med Lova.
Jag blir alltid lika lycklig när jag känner att jag är närvarande
mentalt i sociala sammanhang.
Samma familj träffade jag i februari och pratade med mamman.
Eller rättare sagt försökte prata med henne.
Men jag kunde inte fokusera. Förstod inte riktigt vad hon sa.
Och kunde därmed inte tillföra nåt vettigt heller.
Kände mig bara dum och instängd i en bubbla, i en dimma av
mediciner och biverkningar av dessa.
Nu blir jag varm av lycka varje gång jag märker att jag kan ha en
fungerande dialog med någon. Även om jag vet att jag inte är lika
skärpt och snabbtänkt som jag en gång varit, så är jag i alla fall
på väg dit igen!
Låter bra. Hoppas att det fortsätter åt samma håll. Själv så har jag forfarande svårt det sociala livet. Men det går åt rätt håll.
Vad glad jag blir när jag läser ditt inlägg:) Det är så skönt att se att du känner att saker och ting går framåt. Kramisar
Mimmi & Annica - Tack! Ja, det känns så skönt att "komma tillbaka". Glad att det går åt rätt håll för dig med Mimmi, sakta men säkert så fixar du det!
Kramar Jenny
