remiss.blogg.se

Att hon som borde vara barn och ovetandes om allt som hör vuxenlivet till iakttar mig så mycket och ser igenom allt jag gör för att göra andra nöjda och glada är dåligt på flera sätt. 

Vill såklart att hon ska vara snäll och omsorgsfull. Men inte att hon ska bli en people-pleaser som på bekostnad av sig själv tar hand om andra. 

Jag är bestämd när det kommer till vissa saker. I andra mer lyhörd och öppen. Jag kan bli arg och markera, men många gånger tystar jag mig själv även när magkänslan är att någon gör mig orätt. Jag är inte konflikträdd. Men jag vill att andra ska vara glada. Ungefär så…

Tidigare har jag nog också varit mån om att behålla folk runt mig, även när ansträngningen varit ensidig. Nu har jag lättare att prioritera de som prioriterar mig. 

Det är rätt skönt ändå att börja se mitt värde för mig själv. Och inte bara vad jag kan vara för andra. Det är en lång väg kvar. Kommer nog aldrig vandra den klart. Men jobbar på det. Inte minst för hennes skull. 

Hon som är värd en sund förebild.