Ljus och ljud
Såg The Dahmers och D-A-D på Slagthuset igår. Och i vimlet mötte jag en gammal kollega från ambassadörstiden. Måste varit tio år sedan sist. Och det var (utöver den friterade potatisen) kvällens höjdpunkt.
Han är nog den enda jag vet som älskar sina katter mer eller iaf lika mycket som jag.
Delade min sorg över Maxi med honom. Och den bekräftelsen var så välbehövlig. Värmen i kramarna och medlidandet i blicken. Jag ville sätta mig på golvet och gråta. Men det gjorde jag inte. Jag valde att fånga upp värmen istället och känna mig lite mindre
ensam i kärleken till ett djur.
Var även på "Höstljus" på Sofiero i veckan.
Musik och ljus i hela parken 🍂🍁🕯️
Kommentarer
Trackback
