Drömtillvaron
I full gång med jobb. Jag älskar det jag gör på många sätt. Men jag upplever också att jag är lite i fel sammanhang egentligen. Mina fokusområden ligger långt ifrån övrig verksamhet och det blir oerhört ensamt. Ingen vet vad jag gör och ingen
är heller intresserad av det. Sen har jag massor med andra, som jag samverkar med och som jag vet uppskattar mig och mitt arbete. Men det blir tungt att inte ha någon att bolla saker med i vardagen.
Sen skulle man ju kunna önska lite mer av lönen. Men, men. Jag har ett arbete iaf.
Trivs förvånansvärt bra med singellivet. Har inga problem med att varken vara själv eller hitta vänner att umgås med när jag känner för det. Men någonstans finns ändå en önskan om att hitta någon att dela livet med. Som det känns enkelt och naturligt
att vara med. Någon att sakna och längta efter. Men ju äldre jag blir desto bättre vet jag vad jag vill ha. Det borde vara en fördel. Men medför att jag är inte lika formbar längre. Och det gör det svårare att fungera ihop med någon som
har sina sätt att vilja ha det.
Sen emellanåt längtar jag bara efter tystnad. Struktur och enkelhet. Slippa intryck. Få vila.
Älskar att drömma om semester. Planera för att resa. För iväg hemifrån är allt mycket mer rofyllt. Inga tider att passa. Inga krav. Inga måsten. Den tillvaro som en semester på annat håll medför för mig ger en ångestfrihet som egentligen är allt jag önskar
av livet. Vakna utan en klump i magen och ett tryck i bröstet. Komma hem på eftermiddagen utan spända axlar och huvudvärk. Somna utan att vrida och vända på mig halva natten.
Så jag drömmer om nästa resa. Nästa andningshål. Och tänker att jag måste finna den sortens ro i vardagen på något sätt för att orka resten av livet om det blir långt.
En ständig påminnelse till mig själv.
Kommentarer
Trackback
