16 år och livet
Igår blev min äldsta 16 år. Så stolt, förundrad, imponerad och känner mig så lyckligt lottad över just de barn jag fått.
Trots deras förträfflighet så är känslan av att inte räcka till som förälder ständigt överhängande. Jag försöker vara bra nog i alla avseenden - såväl som förälder, som i livets alla andra roller. Men uppnår aldrig känslan av att jag duger, gör eller
ger tillräckligt.
Känns som en livslång kamp att försöka hitta sätt att förhålla mig till måsten, krav, behov (och då främst andras).
Undrar så ofta när livet ska börja?
Trots att jag vet att jag är mitt uppe i det och förväntas njuta av det…
Kommentarer
Trackback
