Varannan vecka och fullt ut

När barnens pappa flyttade för lite mer än fyra år sedan var känslorna av misslyckande och sorg så stora. Det var ju inte så det skulle bli… Och att gå från att alltid ha mina barn hos mig till att bara få tillbringa 50% av tiden med dom gjorde ont. Samtidigt så var jag säker på beslutet och lycklig i det som var. Hur motsägelsefullt det än kan låta. 


Vänner som hade separerat tidigare och redan levde "varannan-vecka-liv" med barn, menade att man vänjer sig. Det blir en annorlunda tillvaro, men det går att göra det till en helt okej sådan trots allt. 


Jag kan inte påstå att jag vant mig. Men så har jag ju svårt för omställningar och det är fortfarande jobbigt både när barnen kommer och när de går. Men jag har nog äntligen lärt mig hur jag ska få det att fungera och lägger upp dagarna olika utifrån vilken vecka det är. 

Barn betyder tidiga morgnar och att sluta jobba redan runt 15. Barnfria veckor betyder viss sovmorgon, men desto längre arbetsdagar. Det har också börjat innebära att jag träffar vänner i större utsträckning än tidigare och att sådant som jag vill göra och mår bra av äntligen får ta större plats. 


Det är egentligen saker jag kunnat göra tidigare också. Men jag har nog alltid varit mer mån om att uppfylla andras drömmar än mina egna. Och varken tid eller pengar räcker ju till allt… och då har jag själv kommit i sista hand. Jag önskade mig länge någon som såg mig och som ville ta med mig på alla de äventyr jag inte unnande mig själv. Men det senaste året har jag insett att det är dags att börja ta tag i det på egen hand. Se till att mitt liv blir vad jag vill att det ska vara. 


Har börjat boka in mycket mer sådant som jag vill se, höra och göra. Det hade såklart varit kul att ha någon att dela det med. Men om jag insett något genom livet hittills så är det att jag sällan fått tillbaka samma engagemang för mina intressen som det jag försöker visa för andras. Så nu fokuserar jag på mig och vad jag vill ett tag. Lite ovant, men rätt härligt!


(null)


I år har det än så länge blivit en klassisk konsert och en konsert med wasp. Senare i år väntar Scorpions, Metallica och Albin Lee Meldau samt en show med Mia Skäringer. Funderar också på en resa någonstans. Brighton vore fint att uppleva igen och dit vill barnen också gärna åka. Prag förtjänar en andra chans, liksom Paris… Eller så fortsätter jag spara ett tag till för att kunna göra den där långresan jag drömmer om! 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0