Jag vågar!
I höstas fick jag en tanke kring att skapa något kring hälsa med musik i fokus. Egentligen har den tanken funnits med mig mer än halva livet, men det har aldrig känts som mitt område. Jag har aldrig upplevt mig tillräckligt bra på något som har med musik att göra för att våga.
Men med åldern (tror jag) har ett annat lugn infunnit sig kring att inte behöva vara bäst på något för att ha rätten att utöva det. Man kan lära sig, skratta åt misstagen och inte minst - be om hjälp med att få ihop sådant där man själv inte direkt briljerar.
Det var en tanke. Som utan att jag yttrade den högt blev bekräftad på olika håll. En studie här, en rapport där, ett tv-program, en fokusgrupp, en konferens och nu är jag ganska säker på att jag tänkt och tänker i helt rätt bana.
Trodde det (som nästan alltid) skulle bli svårt att få med andra och få till någon slags arbetsgrupp, men intresset verkar faktiskt finnas.
T ex var jag beredd på att gå ensam på en konferens i veckan på temat. Men den extra biljett jag hade bokat försvann direkt och vi var flera kollegor samt en del andra bekanta som också bokat in sig som deltog. Så kul och så mycket bättre det blir när vi är många som bidrar från olika håll med olika kunskaper.
Gör det inte för stort nu, sa min chef.
Jag hörde bara STORT 😜
Har stora delar av upplägget klart för mitt inre. Såväl låtar som scenografi och i viss mån även scenkläder. Inser att det är kort om tid och att jag i nuvarande skick förmodligen inte kommer få ihop det. I alla fall inte så som jag vill. Så nu måste jag dels börja be om hjälp och sedan mentalt ställa om till något annat än det jag drömmer om. Men någonstans måste man börja. Och jag är i alla fall modigare och mer sann mot mig själv än jag någonsin varit förut.
