Vi
Hela veckan har äldsta varit iväg på skolresa. Och lilla har längtat och saknat. Jag med såklart, men inte lika intensivt.
Men natten till igår när jag skulle köra och hämta vid bussen så spred sig ett lyckorus i kroppen. Nästan som en förälskelse och känslan påminde om den när jag hämtade på förskolan för många år sedan efter en hel dag ifrån varann.
Nu sitter vi i varsitt rum allihopa. Men hör att äldsta plockar fram gitarren och känslan i mig när musiken fyller lägenheten är så varm och glad och fin. De upphör aldrig imponera på mig. Önskar jag kunde kapsla in känslan och plocka fram när vardagen tar över. När det är tjat om läxor, mat som ska lagas och disk som ska plockas undan. När jag tänker att jag inte orkar.
Men jag vet att jag orkar. För jag vet också att på andra sidan berget av tvätt så finns det så mycket kärlek att hämta.
