Svaret på den yttersta frågan

42. Precis som min numera uppnådda ålder. Hade tänkt börja helgen (tillika avsluta födelsedagen) med att äta middag med en god vän. Barnen skulle också komma över. 

Vi höll som bäst på och fixade med maten tillsammans alla fyra när det knackade på dörren… där stod min mamma, min bror, min syster, min svåger och deras två barn. Spontant var det så underbart att se dom allihopa! Att resten av kvällen blev ett fullkomligt kaos kunde inte gjort mindre. Och jag tänkte när jag lade mig den kvällen att precis det här är svaret. Jag fick det levererat som den finaste av gåvor. Familjen. Kärleken. Självklarheten. 


(null)


Sen följde resten av helgen… (För de stannade tills idag). Och jag har varit nära ett sammanbrott mer än en gång. Spontanitet i all ära. Liksom att bli överraskad och överöst av presenter. Men, (med risk för att låta otacksam), det blev för mycket. För både mig och äldsta. Tillslut fick jag säga ifrån och ta en paus på några timmar (igår em). För jag (vi) fixade inte situationen längre.  


Jag har älskat att ha dom här allihopa hela helgen. Men jag älskar också att de åkt hem nu… Att jag kunnat städa, ta en dusch och hunnit svara på grattishälsningar. Nu en sista lugn kväll innan det är dags för en barnvecka igen 😅



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0