Konsertkväll
Sminkar mig sällan till vardags. (Och eftersom jag inte går ut överdrivet ofta så sminkar jag mig sällan överhuvudtaget). Men igår bestämde jag mig för att i alla fall försöka…
Ett litet orosmoment innan igår har varit att råka träffa den jag ursprungligen skulle gå med. Han är den sista personen i världen jag hade velat möta. Jag kan bli rädd i stunden om någon är väldigt arg på mig. (Dåliga minnen som gör sig påminda och väcker den känslan). Men den här mannen är jag rädd för på ett helt annat plan. Jag är på riktigt rädd för vad han skulle kunna göra eftersom han känns oerhört aggressiv och labil.
Tror ofta på en mening, vill gärna göra det. Men i det här fallet var jag bara dum som trotsade magkänslan med en person jag egentligen direkt kände var fel.
Bara sälj biljetterna, sa en vän. Jag övervägde faktiskt det alternativet, men insåg sen att jag ville verkligen gå. Och inte låta mig skrämmas av honom mer. Däremot ville jag helst inte gå själv, (men hade nog kunnat göra det i ren trots).
Frågade ändå hur många som helst om de var intresserade av att följa med. Men ingen som kunde eller ville.
Hittade sen en grupp på fb där jag frågade om någon ville ha en biljett och mitt sällskap på köpet. Fick snabbt kontakt med en man som verkade trevlig och seriös. Vi hann snacka (läs skriva) lite med varann, och när konserten sköts upp träffades vi ändå senare den veckan och tog ett glas vin. Bestämde att vi skulle gå tillsammans på nya datumet istället.
Blev upphämtad och fick skjuts in till Malmö där vi började kvällen med mat och några öl innan vi begav oss mot konserten.
Precis innanför dörrarna ser mitt sällskap nån han känner och går fram och kramar om personen i fråga. "Vad bekant han ser ut" hinner jag tänka innan jag inser att det är mitt ex bror!
Vet inte vem av oss tre som såg mest förvirrad ut över hur vi alla kände varann och hur liten världen tycks vara ibland. (Förmodligen jag, som är den minst "socialt coola" av oss).
Men jag hämtade mig snabbt och bortsett från att min rygg kändes som den skulle gå av efter tre timmars stående när konserten var slut så var det en riktigt trevlig kväll på alla sätt!
Hade nästan glömt hur bra det kan kännas att dra till sig uppskattande blickar. Jag vet…det är väldigt ytligt, men jag behövde verkligen den boosten. Mitt sällskap tyckte inte riktigt det vara lika kul. Han muttrade något om hur jävla respektlöst det är att stöta på någon som helt uppenbart är där med någon annan.
(Lite skämtsamt, lite på allvar. Men vi pratade om det och var väldigt eniga i frågan).
Men med en publik som till 90% bestod av män så var det kanske inte så konstigt egentligen. Även om jag kan hålla med om att det är en sak att titta lite diskret och en helt annan att börja snacka och öppet flirta med någon som är där i sällskap med någon annan. En del av dem var så tydliga att inte ens jag kunde missa det. Och det vill inte säga lite!
(Nu var inte gårdagen en dejt av romantiskt slag. Men det kunde ju omöjligt någon av de andra som var där veta).
