Jaha, så gick det med denna helg…
I morse, nej det är en lögn. I…efter lunch nån gång vaknade jag av att Maxi ca två cm från min ansikte stod och skrek på mig att gå upp. Så det gjorde jag. Bara för att inse att jag är sjuk. Det kan bero på att jag slappnat av efter nästan två veckors intensivt arbete. Men tror mer på nån ondskefull bacill. Ont överallt! Så gick det med den här helgen…
Har stannat i sängen/soffan hela dagen. Läst lite, skrivit lite. Funderat en massa. Hade en trevlig kväll igår iaf. Introducerades för några nya personer, som alla verkade supertrevliga. Samtal om allt möjligt som jag idag går igenom för mig själv. Funderade på att lägga mig på golvet och vrida upp volymen på musiken. Det gjorde jag alltid förr. Hur dumt än än låter så ger det mig ofta ett annat perspektiv, inte bara rent fysiskt.
Men det brukar också medföra en våg jobbiga av känslor. Som när jag väl utsatt mig för inte kan stänga av eller slita mig från. Det blir en slags plågsam, smärtfylld njutning. Men just idag orkar jag inte möta det som gör ont. Orkar inte vara ledsen. Fastän allt det ledsna och sorgsna i mig är något jag också värnar om. Nästan…tycker om på något underligt sätt. Det är mitt djup. Mitt liv. Mina minnen. Utöver allt det andra som också är jag.
Den här! Mitt monster och min dunboll.
