Noll procent i kväll

Kom igår äntligen iväg och tog dos 4. Hoppades sedan på det bästa dvs inga biverkningar. Började bra i morse, kände inget mer än ömheten i armen. Så lovade komma först på fika i Malmö efter jobbet och sen ut med en fd "typ kollega" i kväll och dricka shots. Han har frågat flera ggr och jag skjutit upp fram tills i dag. 

Och nu ligger jag i sängen. Precis hemkommen från kontoret. Har feber och min kropp gör så ont att jag hade nära till tårar när jag skulle få av mig kläderna nyss. Jag ska absolut ingenstans. Göra exakt noll mer idag. 

Tänker att jag behöver en prins. Som kommer med cola, glass och värktabletter. Fast han skulle säkert kräva minst en kram som tack… och det har jag alldeles för ont för. 
Det jag behöver är snarare min mamma! Eller möjligtvis en katt. Det senare har jag två av. Men de håller sig undan just nu. Och är ändå rätt dåliga på att servera dryck och förse mig med mediciner. 

Det borde vara en rättighet att ha någon som älskar en när man är sjuk och fixar med en extra filt, smärtstillande och tycker synd om en. (Utöver en själv alltså). 

God helg och god natt! 

(null)





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0