Mental återhämtning
En heldag på Kulturen. Många nya intryck och utöver det har jag gårdagen att…typ bearbeta (?)
Tid. Så dyrbar, så lättförgänglig, så långsam, så snabb. Så svårt att fånga och ta tillvara. Den finaste gåvan att ge och få. Någons tid, en del av deras liv. Någon som vill vara med just mig.
Jag försöker intala mig det alla säger. Slösa inte bort mer tid på någon som inte vill vara med dig. Hitta någon som uppskattar- och är tacksam för varje dag med dig. Det låter så enkelt. Och samtidigt så svårt. Både att styra över känslor och hjärta. Men också att lita på att någon verkligen skulle vilja finnas vid min sida genom allt. Även mina värsta dagar och sämsta sidor.
Jag vill våga släppa på kontrollen och känna. Men vet inte om jag kan. Kanske ska jag bara fortsätta andas i tomrummet. Fortsätta inte ha bråttom. Och låta mig själv få vila i det. I alla fall ett lite till.
Det borde för övrigt vara förbjudet att låta sig bli älskad av ett redan skört och svårläkt hjärta som man inte älskar tillbaka. Som man kommer krossa eller vet att man ens riskerar skada.
Nä, det är helg. Jag är trött. Det har varit en intensiv vecka. Ska pussa på mina katter och se nåt på tv. Bara ha en kväll för mental återhämtning, så kanske jag vaknar gladare i morgon.
