remiss.blogg.se

I femton år kämpade jag. Mot döden. Och mot livet. Sen fick jag en diagnos. Nu kämpar jag för att acceptera den. För att orka ta mig igenom behandlingen. Och för att bli den mamma min dotter förtjänar.

I've been alone

Hämtat Esters aska. Ville få hem henne nu. Det var smärtsamt på flera sätt. Påminnelsen om att hon inte kommer tillbaka. Saknaden och med det också tårarna. 

Men också minnena av Bernhard. Hur jag lämnade och hämtade honom på samma ställe. Hur otroligt ensam jag kände mig då. Både fysiskt och i min sorg. 

Den där känslan av tomhet och längtan som sitter så djupt. Som följt mig så länge jag kan minnas. Den är ensamhet. Den är en saknad av tillhörighet, acceptans, lojalitet, kärlek, omsorg och trygghet.