Högfungerade kaos?
Har skrivit SÅ mycket senaste veckan. Men inte lagt ut det. Det är alldeles för rörigt och spretar åt alla håll. Ungefär som jag känner mig just nu. Allting är ett enda stort kaos.
Vill så gärna vara en bra förälder, men jag får inte ihop det. Glömmer och rör till det mesta för tillfället. Och sen vill jag bara gråta för att jag är så misslyckad. Stackars mina barn.
Ska be dom påminna mig om att ha perspektiv när jag blir upprörd över att saker inte är i en viss ordning. Förklara varför det är viktigt för mig och att det sällan handlar om att dom gör något fel. Och att det är jag som måste jobba på att reagera annorlunda, inte dom som ska anpassa sig.
Samtidigt så vill jag såklart förmedla vikten av att kunna kompromissa eller kunna göra på ett visst sätt (inom rimliga gränser) för någon annans skull. Vissa människor är viktigare än principer och värda att vara obekväm för.
Och nej, jag har ingen adhd-diagnos, vilket jag fått frågan om efter senaste inlägget. Jag var tydligen ett gränsfall. Den enda diagnos som de utan tvivel kunde sätta var högfungerande autism. (Men det där med högfungerade betvivlar jag emellanåt).
Igenkänningen är dock hög i inlägg som detta. Väldigt, väldigt hög!
Ska i alla fall försöka strukturera upp allt jag skrivit nu och lägga upp det allt eftersom.
