remiss.blogg.se

En stor del av mitt skrivande är just för att få distans. Lugna ner alla sinnen. Börja tänka rationellt igen. Komma bort från katastoftänket. Men jag skippar berömmet av mig själv. Det finns säkert de som tycker det fungerar att trösta och uppmuntra sig själva genom positiva mantran. För mig känns det bara fånigt. Och det måste också får vara okej.  Jag säger hellre "Okej, du är en idiot som reagerar och agerar därefter. Nu städar vi upp och jobbar för bättre lycka nästa gång". 

Finns nästan alltid en förklaring. Väldigt få förklaringar är detsamma som en ursäkt. Oavsett vad andra gjort och sagt och utsatt en för. Det är ett stort ansvar att vara människa och att stå för sin påverkan på andra. Och samtidigt stå upp för sig själv.