Noll lokalsinne
Det gick bra igår. Men det var jobbigt. Riktigt, riktigt jobbigt. Som tur var hade jag någon vid min sida som fångade upp efteråt och fick mig att skifta fokus. Han hjälpte mig även hitta tillbaka till bilen. Bara det!
Idag är det åter till Malmö och dessutom utgång i kväll med goda vänner från olika håll. Inte särskilt orolig för att de inte ska fungera ihop, tvärtom tror jag det kommer bli en riktigt bra mix av olika personer som inte träffats förut.
Men egentligen så vill jag verkligen inte alls gå ut. Känner ett lätt illamående bara av tanken på att dricka alkohol och är redan stressad över hur jag ska ta mig hem i natt, i mörkret. Gillar inte att behöva vara rädd, men sånt är
livet antar jag.
Jag vet att jag egentligen inte måste någonting. Samtidigt så vet jag också att jag behöver tvinga mig till vissa saker ibland. Och att det ändå känns bra att umgås med människor jag tycker om. Även om jag emellanåt undrar
varför de egentligen vill umgås med mig. Det är en rätt elak tanke gentemot mig själv. Att andra bara låter mig vara med för att de tycker synd om mig eller känner sig tvungna.
Antar att de känslorna bottnar i att jag är van från förr vid att just inte få vara med. (Jag är ju den som är trevlig att hänga med, men bara när ingen annan kan och då helst inte ute bland folk…). Och de såren sitter djupt.
Och det blir ett för stort steg att tänka att de på riktigt vill vara och synas med mig. Enklare då att acceptera ett mellanting. Att jag är med lite på nåder och av ovan nämna skäl.
Kommentarer
Trackback
