Låg nivå och lönehelg
Fredagen…vet knappt vad jag ska skriva. Maten blev uppskattad och vi skrattade så att tårarna rann. Så härligt och välbehövligt!
Lönehelg och galet mycket folk ute. Efter ett mindre sammanbrott där jag bestämt ville hem igen så anpassade jag mig någorlunda till både ljudnivå och trängsel efter en stund.
Kom hem och i säng runt 05. Vaknade redan vid 10 och konstaterade att jag inte var det minsta bakis. Bara för att några sekunder senare inse att det var för att jag fortfarande var onykter. Det blev betydligt fler drinkar än jag hade tänkt mig. Kan inte ens minnas senast jag drack så mycket… Har till och med ett vagt minne av att jag bad någon om en cigg. Och då är jag riktigt, rejält berusad kan jag säga.
Några timmars sömn till och sen har jag mått som jag förtjänar. Eller inte. Konstigt utryck det där egentligen. Jag unnar mig sällan att släppa helt på kontrollen, så tycker nog att jag var värd en sån kväll. Och gjorde egentligen inget galet alls. (Utöver att inte välja bort de 2-3 sista drinkarna kanske).
Nu i eftermiddags ringde min mamma. "Det var väldigt var du låter sliten", började hon med att säga. Sedan tyckte hon det var roligt när jag förklarade varför. Noll medlidande där. Jag kunde inte varit gladare över påminnelsen om att jag har fått tillbaka min envisa, smått sarkastiska mamma som i sin retfullhet också uttrycker så enormt mycket kärlek. Hon är bara…så bäst. Och så älskad, så oumbärlig, så mycket mer öppen, kärleksfull och förstående än någon annan jag vet. Tänk att jag fick just henne som min mamma!
