remiss.blogg.se

Så är det varje vecka med barnen. Upp tidigt och iväg. Inte sällan är jag därmed först på kontoret eftersom vi formellt sett börjat vid 09. Så när en lång tisdag är över så känns det som att det borde vara dags för helg snart...

Nu är det ändå onsdag. Och jag börjar se någon slags slut på veckan. Idag blev det arbete hemifrån eftersom yngsta dottern var lite febrig. Vi åkte efter halva dagen iväg och köpte glass till lunch. (Sånt man måste få unna sig ibland). 

Men, note to self; undvik att äta glass direkt ur bägaren, på motorvägen medan du kör i 120.

Till skillnad från dottern så tycker jag glassen är godare innan den smält. Så försökte därmed äta samtidigt som jag körde. Det gick sådär. Tillslut hade jag så mycket glass på glasögonen att jag inte såg ordentligt. Du är inte normal, konstaterade dottern som så många gånger förr. Och jag kontrade på samma sätt som alltid "tack och lov för det"! Vet inte om min obryddhet när det gäller vad folk tycker är ett problem eller en gåva/ett privilegium. Jag väljer att tro det senare. Med tanke på hur mycket annat jag har ångest över konstant så vore det orimligt att också behöva bekymra mig över om folk har synpunkter på mina kläder eller att jag har glass i halva ansiktet. (Och lite i håret). 

Dessutom hade jag smakat otroligt gott om någon fått för sig att slicka på mig.

(Mint med mörk choklad, mums)! 

Annat (utöver glass) som får en att känna sig levande 🖤