remiss.blogg.se

Idag kom hon hem tidigare än hon brukar våran människa/mamma. Både jag och min lillebror Ozzy blev glada! Men sedan lyfte hon in oss i våra transportburar och det brukar aldrig vara något bra… 

Det var det inte. Vi åkte bil i en evighet! Säkert 20 minuter!! Och trots att vi skrek och ylade allt vi kunde båda två så stannade hon inte. Vi skulle till veterinären. Det var ändå rätt okej där. Ozzy välte ner kanyler och ampuller. Jag skämdes. Annars mest nosade vi runt och kollade läget. Veterinären undersökte oss och sedan fick vi godis medan hon pratade med mamma. Bästa veterinären! Fast mamma blev ledsen. Hon säger att hon inte kan leva utan mig… Och jag förstår inte vad som är problemet, för jag är ju här! 

Men jag måste tillbaka till veterinären snart. Det var visst något med hjärtat. Och sår i munnen. Såren känner jag av. De gör väldigt ont emellanåt. Så det vore skönt att slippa dem om det går. 

När vi kom hem blev jag helt plötsligt andfådd och mamma fick panik. Nu får jag inte ens vila utan att hon sitter och stirrar på mig. Ozzy är också trött. Tror det var något konstigt i de där sprutorna vi fick… Måste nog sova en stund till. Skönt att vara hemma i alla fall. 

// Maxi 🐾