remiss.blogg.se

Ibland förstår man eller får veta saker först långt i efterhand. 
Det spelar kanske ingen egentlig roll längre. Men känns ändå. 

Som att min tro fram tills nyligen var att min mamma åt konserver med champinjoner, ärter eller bönor när vi var små för att hon tyckte det var gott... Jag var precis så omedveten som jag hade önskat att mina egna barn var om vi befann oss i den situationen. Först barnen, sedan jag. När jag förstod så var det smärtsamt. Och är fortfarande varje gång jag tänker på det. 

 

Vissa andra saker är sådana som folk gärna vill berätta för att jag "ska få veta sanningen". 
Eller...det är ofta motiveringen bakom att berätta i alla fall. Det gjorde den här helgen lite mer tung än jag tänkt mig. Men på sikt kanske det är bra. Att kunna se verkligheten för vad den var. Kanske var jag bara jättenaiv eller så var det en försvarsmekanism att blunda för att det fanns någon annan? Jag har aldrig varit typen som har läst någon annans mail eller sms, haft koll på deras sociala medier eller på annat sätt försökt hålla koll eller misstrott. Och jag vet inte vad det hade gjort för skillnad egentligen. Möjligen att det hade varit lättare att förstå och gå vidare. Som att rycka bort ett plåster snabbt istället för att pilla av det lite i taget. 

Människor vill främst ha det lätta, glada och enkla av andra. Det gör det svårt att ha genuina relationer där ingenting är för mycket, för jobbigt eller för krävande. De få jag har försöker jag vårda. Och det finaste med dem är att även när jag misslyckas så möts jag av stöd och uppmuntran. Varje gång. Även när jag känner att de borde ha tröttnat för länge sen.