remiss.blogg.se

Och hur högt ska jag skrika, 

varje gång jag vill bli hörd? 

En favorit av Melissa Horn som dök upp när jag funderade på vad som bör/kan/ska skrivas och delas med andra. Och vad som bara är mitt. 

Jag har så mycket odelade och opublicerade texter, särskilt här på bloggen. Allt jag skrivit för att bearbeta och inte bara ha dialogen inom mig. Vet sällan när jag börjar skriva om jag kommer klicka på "publicera" eller "spara utkast" när jag är klar. 

Första åren med bloggen förstod jag nog inte hur lätt saker och ting blir större än vad de är tänka att bli. Har sedan dess varit noga med att inte skriva namn på andra personer och försöker ständigt hitta en balans mellan vad som är mina känslor och vad som är händelser som måste få vara någon annans val att berätta om.

Och som den sanna journalist jag är (😜) så lyfter jag gärna de fina, hyllande historierna om människor i min närhet. Aldrig det mindre vackra, konflikterna och meningsskiljaktigheterna. I sådana fall ska båda sidor höras. Och det kan de inte i ett forum som är mitt. Offentlig avrättning utan dom är väl helt enkelt inte min medicin.