Som ny!
- Du kommer bli som en helt ny människa. Jag kan inte lova att du blir en bättre människa...men som ny!
Det tog mig någon sekund innan jag kunde ta in vad han just sagt. Sedan svarade jag:
- Du menar för att jag redan är på en maxnivå när det gäller hur jag är?
Han skrattade,
- Precis!
Det här var i höstas. Då när jag skulle få järn intravenöst på grund av mina katastrofalt låga blodvärden. En del av mig försökte förstå dialogen. Är det den sortens skämtande som folk kallar för att flirta? I så fall vore det ytterst olämpligt. Men jag tyckte bara det kändes avslappnat och personligt. Fast vad vet jag egentligen...
Jag tyckte inte jag blev som ny. Jag kände mig mest som jag brukar. Men förändringen kom nog långsamt. Då sköt jag upp enkla saker som att gå ut med soporna och kunde strunta i att handla mat i flera veckor. Det är extremt olikt mig. Och det var vad barnen först reagerade på. Tomma skåp och inga färskvaror. De är vana vid att det ramlar ut saker i huvudet på dem när de öppnar köksskåpen.
Nu är alla vardagssysslor bara en del av livet igen. Att gå ner med soporna, handla, tvätta eller dammsuga...det bara smälter in i livet och blir gjort. Det är den stora skillnaden när jag tänker efter. Det och att jag känner längtan igen. Och glädje. Engagemang. Jag vill någonting och jag gör!
I år (2022 alltså), har jag nog redan hunnit med mer- och träffa fler än på hela sista halvåret 2021. Orkar följa mina impulser. På gott och ont kanske. Men det får mig att känna mig levande igen. Nyårsdagen skulle jag ut och tanka, kanske handla lite. Plötsligt var jag på väg mot Göteborg. Bara för att jag ville. Saknade och längtade efter alla där. Och när jag svängde av motorvägen var en insikt tydligare än något annat... Hemma är inte nödvändigtvis där man bor. Hade jag inte haft min lägenhet nere i Skåne, så hade jag inte på impuls kunnat köra ner. För var skulle jag bo och sova då? Nu kände jag mig så trygg i att jag skulle vara välkommen överallt. Ett sms "Jag är i Gbg" bevisade det minuten senare genom flera olika erbjudanden om sovplats. DET är att vara hemma för mig!
Det tog mig någon sekund innan jag kunde ta in vad han just sagt. Sedan svarade jag:
- Du menar för att jag redan är på en maxnivå när det gäller hur jag är?
Han skrattade,
- Precis!
Det här var i höstas. Då när jag skulle få järn intravenöst på grund av mina katastrofalt låga blodvärden. En del av mig försökte förstå dialogen. Är det den sortens skämtande som folk kallar för att flirta? I så fall vore det ytterst olämpligt. Men jag tyckte bara det kändes avslappnat och personligt. Fast vad vet jag egentligen...
Jag tyckte inte jag blev som ny. Jag kände mig mest som jag brukar. Men förändringen kom nog långsamt. Då sköt jag upp enkla saker som att gå ut med soporna och kunde strunta i att handla mat i flera veckor. Det är extremt olikt mig. Och det var vad barnen först reagerade på. Tomma skåp och inga färskvaror. De är vana vid att det ramlar ut saker i huvudet på dem när de öppnar köksskåpen.
Nu är alla vardagssysslor bara en del av livet igen. Att gå ner med soporna, handla, tvätta eller dammsuga...det bara smälter in i livet och blir gjort. Det är den stora skillnaden när jag tänker efter. Det och att jag känner längtan igen. Och glädje. Engagemang. Jag vill någonting och jag gör!
I år (2022 alltså), har jag nog redan hunnit med mer- och träffa fler än på hela sista halvåret 2021. Orkar följa mina impulser. På gott och ont kanske. Men det får mig att känna mig levande igen. Nyårsdagen skulle jag ut och tanka, kanske handla lite. Plötsligt var jag på väg mot Göteborg. Bara för att jag ville. Saknade och längtade efter alla där. Och när jag svängde av motorvägen var en insikt tydligare än något annat... Hemma är inte nödvändigtvis där man bor. Hade jag inte haft min lägenhet nere i Skåne, så hade jag inte på impuls kunnat köra ner. För var skulle jag bo och sova då? Nu kände jag mig så trygg i att jag skulle vara välkommen överallt. Ett sms "Jag är i Gbg" bevisade det minuten senare genom flera olika erbjudanden om sovplats. DET är att vara hemma för mig!
Kramar, skratt, tårta, tårar, popcorn, te och samtal på olika ställen fram till kl 03 den natten. Vaknade outvilad, men med en lycklig känsla i kroppen och en delvis återfunnen visshet om vem jag är. En styrka som sakta men säkert återvänder. Vill hålla den hårt och nära hela året och resten av livet. Men en dag i taget får vara gott nog tillsvidare.
Kommentarer
Trackback
