remiss.blogg.se

Jag var annorlunda redan som liten. Min mamma brukade beklaga sig över att jag aldrig ville sitta i hennes knä, kramas eller sova tillsammans. Lekte helst ensam. Byggde och fixade gärna med saker. Var helt obrydd om sådant som andra flickor tyckte om. Det tog något år eller två i skolan innan jag ens förstod hur annorlunda jag var. Att jag hade helt fel kläder, i fel färger och att jag intresserade mig för fel saker. Ibland påtalade någon det, men oftast bara fanns jag. Längtade hem till mitt rum och mina saker. Böcker kom att spela allt större roll och erbjöd alternativa världar och när jag upptäckte vilken guldgruva biblioteken var så blev det som ett andra hem. 

 

Idag hade ingen kommit undan med frånvaro i den skala jag hade från högstadiet och uppåt. (Över 90 % i årskurs 9). Men jag lärde mig snabbt och lätt. Läste in det som behövdes över en natt, gjorde provet, fick full poäng och därmed också ett hyfsat betyg. Och ingen kunde ju säga att jag inte tillgodogjorde mig undervisningen eller hamnade efter. 

Senare i livet har en av mina utmaningar varit att hantera de förändringar som oundvikligen sker, stora som små. Allt i från en allvarlig olycka till en saknad ingrediens till middagen. Ett stort behov av förutsägbarhet och kontroll för att känna mig lugn med andra ord. Det har blivit otroligt mycket bättre. Jag behöver inte längre en viss vinkel på kopparna i skåpet - men känner mig inte heller bekväm med total oordning  avseende färger, storlek etc. Och det är fortfarande mer än de flesta andra som lever nära mig kan förstå och hantera. Att jag kan reagera så starkt med ilska, tårar eller stress på något som de bara anser vara en bagatell. 

Att göra en utredning har varit på tal ett par gånger under åren. Men jag har aldrig orkat stå på mig avseende att göra det eller haft någon annan som pushat för att det nog vore bra eller hade kunnat visa på något värt att veta. Men ju mer jag såg likheterna mellan mig själv och mina döttrar, främst den äldsta så växte känslan av ansvar gentemot dem i att ta reda på hur det ligger till. Kunna väga in den genetiska aspekten i deras mående. (Om det skulle finnas något att väga in vill säga). Det var min främsta motiviation och anledning till alla de tester som jag gjort de senaste månaderna och som jag kommer att berätta om allt eftersom nu framöver.