remiss.blogg.se

Jag är uppenbarligen osynkbar med någon annan. 
Det där med att hitta sin pusselbit och sin bättre hälft...
Okej, jag kan ju inte påstå att jag på sistone letat direkt. Men de gånger jag träffat någon som skulle kunna vara intressant så kommer jag snabbt fram till att...nej. 
Tror att jag kanske har förväntningar som är för höga på att allt bara ska synka och kännas rätt. Trots att jag egentligen vet att relationer handlar om kompromisser och att hitta den man är villig att göra dem för. 

I en förälskelsefas sägs det vara lätt att inte se något negativt med sin partner och att det är först efter något år när det börjar bli mer vardag igen som man inser att allt med den andre kanske inte är så perfekt trots allt. 
Jag har tvärtom i de flesta av mina relationer vetat sedan start att det inte är min person. Att det inte är helt rätt. Sett och känt att vi nog inte riktigt synkar trots allt. Ändå har jag blundat för det och stannat för länge.

Med ett undantag. Den relationen var annorlunda för mig. Jag behövde inte stanna upp och intyga mig själv om att han var mer intressant än han faktiskt var. (Jag vet, det låter sjukt att mitt normala är att behöva göra det). Men som vi människor ofta tenderar att göra, så utgick jag från mig själv. Att han tyckte vi var lika synkade som jag tyckte. Nu menar jag såklart inte i allting, alltid. Men i livet i stort. Och så var det inte riktigt. Han mötte mig i min dröm, men ville egentligen något annat, med någon annan.

Så med facit i hand blir det noll uppriktigt synkade relationer för min del hittills. 
Kanske nästa?