All Eyez on me
Jag har nog trott på att jag verkligen är tråkig. Men kanske är jag bara ointressant för de som inte delar mina intressen?
Igår kollade jag på halvtidsshowen från Super Bowl. Så jäkla grym!! Som att kastas tillbaka till tonåren och förorten.
Skickade länken till två personer (ett ex och en vän) som jag kände skulle uppskatta den lika mycket som mig. Båda svarade direkt och delade min känsla av nostalgi och glädje.
När vi flög till USA för några år sedan såg jag "All eyez on me" på planet. Det var en så märklig och mäktig känsla. Kan inte riktigt förklara den. Igenkänning på något sätt. Minnen och paralleller till mitt liv och min bakgrund. Fast såklart, ändå inte.
Försökte senare att få min numera ex-pojkvän att se den med mig. Han kunde inte ha varit mer ointresserad eller oimponerad 😂 Så efter två försök a’ 15 min gav jag upp. Det går ju inte att tvinga någon att uppskatta något
de inte alls förstår sig på eller vill se. (Och det är väl därför man har olika vänner - för att man delar olika intressen med olika personer).
Samtidigt så är det en stor del i en relation (för mig, bör tilläggas, varken rätt eller fel) att ge och få nya perspektiv. Om jag ska blicka tillbaka så är det ändå vad som har varit storheten i mina relationer - att
jag fått uppleva och upptäcka så mycket nytt genom dem. Sådant jag annars själv förmodligen aldrig hade valt att göra/se/lyssna på. Och det är verkliga skatter som jag nu har kunnat lägga i min mentala skattkista med minnen! Tacksam!
Jag älskar min nyfikenhet, den håller mitt sinne ungt. Och tydligen mitt hår utan gråa inslag…
Kommentarer
Trackback
