Lost
Idag bestod eftermiddagen av att irra runt i Malmö i ösregn. När jag äntligen hittade dit jag skulle var jag utöver försenad också genomblöt. Ett bra möte blev det i alla fall.
Nu har jag precis landat hemma hos mina dunbollar. Öppnat både fönster och balkong och hoppas kunna få in lite sval luft till natten.
En god vän vill att vi går ut för drinkar i Malmö i kväll. Men jag tror att alkohol är det sista jag behöver nu. Känner mig jättetråkig, men vill bara vara själv. Ligga i soffan och äta chips.
Jag mår inte bra när jag stannar upp. Det är något jag måste ta tag i. Det är så mycket som jag inte bearbetat färdigt. Och när det är tyst runt omkring så dyker de tankarna upp på nytt. Saker jag behöver sluta fred med. Acceptera. Förlåta. Lämna.
Jag ältar inte det som varit genom att tänka "om bara". För det finns ingen mening med att fundera i banor av vad som kunde ha gjorts annorlunda. Det som har varit, det som redan skett är idag vad det är.
Vad jag fastnar i är hur jag kan göra annorlunda framöver. Förstå hur jag "borde" ha agerat och kanske lära mig något av det. För att jag ska slippa missförstå det där spelet som de flesta säger sig vara ointresserade av - men spelar ändå. Jag skulle vilja skriva mer om det. Dela med mig av hur jag tänkt när det blivit fel. Kanske finns det någon mer som kan identifiera sig med det. Känna sig lite mindre ensam i sin naiva fantasivärld. Men jag skäms för mycket. Över hur dum jag skulle verka. Eller kanske till och med framstå som att jag hittar på, för ingen kan ju vara fullt så korkad...
