remiss.blogg.se

Jag fick mitt mirakel 💞

Tog min lilla prinsessa till veterinären med ett löfte till barnen att ta hem henne igen, åtminstone för ett ordentligt farväl. Vi förväntade oss det värsta. Det gjorde även veterinären när de såg henne. En knöl i storlek av tennisboll på sidan av buken och tufsig i pälsen. 
Men provsvaren visade på stabila organvärden. Och de vågade därmed behandla henne. Efter några dygn med drän, vätskeersättning och antibiotika möter hon min blick igen. Med en klokhet och ett lugn som jag aldrig har sett hos någon annan katt lät hon mig tvätta både sår och runt/i dränet. Så fullständigt övertygad om att jag gjorde det för hennes skull, för hennes bästa. 

Nu är hon pigg, envis, bestämd och kan alltid äta en guldburk till. Skulle aldrig låta henne lida, men hoppas så på att vi får en sommar till tillsammans. 

Min utredning visade sig förresten bidra till precis det jag önskade. Sett till ärftlighet var det inte minsta tvekan från BUP att utreda dottern. En del av mig förbannar mig själv för att jag inte reagerade redan när hon var spädbarn. En annan del tänker att jag kanske ändå besparat henne 25 års lidande och kämpande för att förstå det som för andra är självklart (och därmed ständigt vara utmattad). 
Jag hoppas det.