Måste jag vara så...såhär?

Försöker förklara. Känslor först, jag vill se och uppleva en attraktiv personlighet. Sedan kanske en fysisk attraktion kan uppstå. 
Jag VET allt det där om biologi och drifter, om artens överlevnad och hur jag borde känna.
Men nu gör jag inte det. Det är en jävla massa med mig som inte är som det borde vara enligt normen. Jag är lite frustrerad över det ibland. Men oftast ändå okej. Mer andra som verkar ha svårt för det. 
 
Jag är medveten om att jag inte har berättat om vad min utredning visade. Har behövt fundera och smälta det lite själv först. Hur väntat det än var; Högfungerande autism. Mycket är sådant jag har lärt mig hantera. Som min känslighet för beröring och ogillandet av kläder. Sedan har vi kaoset som uppstår när något inte blir som jag tänkt mig… Det sistnämnda blir svårt för andra också. Att min värld rasar och jag kan drunkna i känslor av förtvivlan, ångest och panik över ett försenat tåg eller en inställd middag. 
 
Det är ändå så tydliga utmaningar att min (närmsta) omgivning i stort lärt sig hantera det. Och förstå att det inte handlar om dem. Även i de fall jag inte kunnat förklara eller sätta ord på vad som sker i mig. Vilket är skönt nu i efterhand att få bekräftat. Att de inte tagit eller tar det personligt. 

I det läget upplevs jag som kall och hård. Frånvarande på ett väldigt kyligt och avvisade sätt. Så står det i utredningen. Och det är såklart inte kul att läsa. Men det är vad mina nära har vittnat om. Och jag förstår det faktiskt. Det är en sida av mig som varken jag eller någon annan inte riktigt kan nå. Som att när det blir för mycket så stängs alla känslor av. Då existerar bara en överlevnadsversion av mig, som har som mål stöta bort alla runt mig för att få luft.

 
Jag vet inte om det går att "jobba bort". Antar att det främst handlar om att förstå och förmedla till andra att nu är det inte läge att pusha någonting

Andra saker som kom upp hade jag inte själv tänkt på, även om de känns igen när jag läser den sammanfattade utredningen. Ska skriva mer om det om någon/några dagar. Nu behöver jag den energi jag har kvar för dagen till att jobba någon timme till. 






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0