Det viktigaste
Vem har tid att blogga?
Jobbar ju dygnet runt känns det som!
Jobbar ju dygnet runt känns det som!
Men nu börjar det faktiskt lugna sig lite...
Ett tag var det 19 timmars arbetsdagar, igår kunde jag stänga ner vid 23.
Idag redan vid 21:30.
Vet att det är extremt osunt och att det går ut över fler än mig själv.
Brukar mest beklaga mig för de närmsta och säga aldrig mer.
Men i år har jag sagt det både till min arbetsgivare och min uppdragsgivare.
De som betyder mest är värda bättre än den jag blir när jag är sönderstressad,
Ett tag var det 19 timmars arbetsdagar, igår kunde jag stänga ner vid 23.
Idag redan vid 21:30.
Vet att det är extremt osunt och att det går ut över fler än mig själv.
Brukar mest beklaga mig för de närmsta och säga aldrig mer.
Men i år har jag sagt det både till min arbetsgivare och min uppdragsgivare.
De som betyder mest är värda bättre än den jag blir när jag är sönderstressad,
har sömnbrist, inte kan fokusera eller komma ihåg de enklaste saker.
Funderat mycket på det där att säga nej. Och hur fel jag tänkt kring det förr.
Att säga nej handlar inte om att säga nej till de man är bekväm med att säga nej till.
Att prioritera bort barn, familj, partner och vänner.
Det handlar om att säga nej till arbete, till utbildningar som man inte hinner eller orkar eller vänner som inte är så nära.
Jag är lojal mot min arbetsgivare och uppskattar att jag har ett arbete.
Men att ta på mig saker jag egentligen inte orkar/klarar/hinner eller som innebär
att jag tex inte kan följa med min partner/dotter/mamma på ett sjukhusbesök blir fel.
Det lämnar mig bara med ett dåligt samvete, en känsla av att göra någon viktig ledsen.
Kanske är det inte så för alla, men för mig är det enda som egentligen betyder något
Funderat mycket på det där att säga nej. Och hur fel jag tänkt kring det förr.
Att säga nej handlar inte om att säga nej till de man är bekväm med att säga nej till.
Att prioritera bort barn, familj, partner och vänner.
Det handlar om att säga nej till arbete, till utbildningar som man inte hinner eller orkar eller vänner som inte är så nära.
Jag är lojal mot min arbetsgivare och uppskattar att jag har ett arbete.
Men att ta på mig saker jag egentligen inte orkar/klarar/hinner eller som innebär
att jag tex inte kan följa med min partner/dotter/mamma på ett sjukhusbesök blir fel.
Det lämnar mig bara med ett dåligt samvete, en känsla av att göra någon viktig ledsen.
Kanske är det inte så för alla, men för mig är det enda som egentligen betyder något
de människor jag älskar och som älskar mig tillbaka.
Man kan köpa det mesta för pengar (och ett arbete är nog så viktigt), men äkta
kärlek och vänskap är inget som är möjligt att få mot betalning.
Och när det gäller relationer så vill nog de flesta helst ha det som är på riktigt.
Man kan köpa det mesta för pengar (och ett arbete är nog så viktigt), men äkta
kärlek och vänskap är inget som är möjligt att få mot betalning.
Och när det gäller relationer så vill nog de flesta helst ha det som är på riktigt.
Det som ger ork att fortsätta är stunderna och dagarna med de (både djur och människor) som betyder mest! Och liten har blivit stor, min Ozz ❤️
Kommentarer
Trackback
