Mitt bidrag

Tänker ofta att jag är alldeles för blödig för att arbeta med det jag gör. 
Sedan påverkar det såklart också att jag är så fruktansvärt trött. 
(Har jobbat långa dagar och varje helg de senaste tre veckorna).

Så kom i kväll ett mail från en förälder. Om en föreläsning.
Och jag kunde knappt läsa klart det för alla tårar.
Varje gång jag tänker att jag inte orkar, att jag vill göra något annat, byta jobb.
Så kommer en påminnelse om varför jag gör det här.

En förälder. Ett enda barn. Som fått en liten strimma hopp. 
Och det är värt varenda sekunds arbete under dessa 3 veckor. 
Det hade varit värt mycket mer än så. Utan tvekan.  
I dessa stunder älskar jag det bidrag jag får ge till världen. 


(null)
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0