Känslan

Då och då så vinner hjärtat och känslan. 
En låt, en bild, en film, en insikt. 
Som bara tar över och gör att allt känns så tydligt och självklart. 

Att vara älskad. Hur oviktigt det egentligen är. 
Inte som i motsatsen, att vara hatad, föraktad, oönskad. 
Det är väl aldrig ett gott tecken. 
Men tänker att det finaste ändå är att själv kunna älska.
Och att älska oavsett hur det tas emot. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0