remiss.blogg.se

Tyckte dagen började så bra.
Lilla var på hyfsat humör efter ett par dagars dysterhet och på kontoret fanns nybryggt kaffe och ett gäng kollegor på plats. Blev en alltför lång fika med prat om allt möjligt. 

Hann precis sätta mig vid datorn och påbörja dagens arbete när telefonen ringde. 
Är sämst på att svara i telefon, men dolt nummer brukar jag tänka att det kan vara sjukvården och faktiskt besvara. Som tur var gällde det inte barnen, utan mig. Men det var inga bra provsvar de fått och ville att jag skulle komma in akut.

Plötsligt mådde jag inte alls bra längre. Kände mig yr, illamående och skakig. Det vara bara att släppa allt och åka in till sjukhuset. Galet mycket blodprover som skulle tas innan jag fick lämna igen.

Som alltid när något är allvarligt eller akut uppmanades jag att inte googla. (Såklart det första jag gjorde). Vem skulle inte? 

Tänker nu att jag kanske varit lite väl hård mot mig själv de senaste månaderna. Blivit irriterad på att jag inte orkat. Skjutit upp vardagssysslor och tackat nej till så mycket som jag egentligen hade velat göra och tänkt att jag behöver för att må bra. Nu får jag nästan dåligt samvete för att jag dömt ut mig själv som tråkig och hopplös. 

Ska bädda ner mig i sängen, dricka te och försöka vila. Barnen får vara hos sin pappa tills jag är stabil och jag får varken köra bil eller anstränga mig förrän proverna är granskade och visar att det är okej (får besked senast på måndag). Så lika bra att försöka ta hand om mig själv nu några dagar. 

Det känns inte särskilt kul. Även om jag uppskattar att vara hemma och fixa. (Dessutom hade jag planerat in pistolskytte till helgen. Nu får det vänta ett tag. Hoppas och tror att det kommer bli något jag kan fortsätta med sen). 

Måste överlag göra mer av sådant som ger mig energi och skapar sammanhang. Dags att ta tag i träningen igen såsmåningom. Och så listar jag historiska platser som måste upplevas! Har hittat en perfekt respartner. Vi blir båda helt uppslukade av det som utspelat sig på olika historiska platser, vill inte lägga massa tid på att äta 😂 och har samma temperament = borde därmed kunna förstå och hantera varandra hyfsat väl. 

Äldsta dottern är också väldigt nöjd med detta. Hon är precis som mig och uppskattar att få egen tid hemma emellanåt. Bara få känna att hon är själv. (Och jag minns hur det var när jag bodde hemma… Bästa dagarna var när jag slutade tidigt och var själv fram tills mamma och syskon kom hem några timmar senare).

Nu när jag är på kontoret några heldagar i veckan och hon är i skolan resp.  hos sin pappa och vi båda får vår "egentid" här hemma vid sidan av det sociala så mår vi båda  mycket bättre mentalt. Det blir liksom  ett helt annat lugn inombords när man hinner landa i sig själv emellanåt. 

Tror vi är långt ifrån ensamma om det. Undrar hur många relationer Covid egentligen har satt på prov det senaste året… (Såväl parrelationer som vänner som bor ihop, inneboende, kollektivboenden och  föräldrar och barn). 

Det bästa är nog lite av varje. Och framför allt att kunna välja!