Tiden går och jag vill ändra mig
Idag när pvk hade satts och jag väntade på att droppet skulle kopplas på började allt snurra. Som tur var hann sjuksköterskan reagera och fånga upp mig. Efter det fick jag ligga ner istället. Det är något väldigt sårbart och utlämnande med att ligga uppkopplad till diverse apparater. Man kan liksom inte komma därifrån. Jag brukar kunna hantera det väl, men idag blev det nästan övermäktigt. En impuls som sa att det fick räcka nu. Jag ville bara hem.
Blundade och fokuserade på annat. Önskade att jag haft någon att hålla i handen just där och då. Insåg att jag kunde ha haft det. Om jag bara bett om det. Eller tillåtit det. Inte varit så envis.
Det är en av de utmaningar som jag behöver arbeta aktivt med. Att låta andra se mig och finnas där i sådana situationer. Skaka av mig känslan av att verka svag och ta emot det stöd som erbjuds.
Har förstått att det är viktigt, inte bara för min skull – utan även för andra att få känna att de är behövda, att jag behöver dem och att de tillför mig något. (Inte direkt börja tänka att jag är en belastning). Så många gånger jag fått höra att "Du klarar ju allt själv", "Det finns inget man kan hjälpa dig med", "Du vill ju aldrig ha hjälp med något".
Blundade och fokuserade på annat. Önskade att jag haft någon att hålla i handen just där och då. Insåg att jag kunde ha haft det. Om jag bara bett om det. Eller tillåtit det. Inte varit så envis.
Det är en av de utmaningar som jag behöver arbeta aktivt med. Att låta andra se mig och finnas där i sådana situationer. Skaka av mig känslan av att verka svag och ta emot det stöd som erbjuds.
Har förstått att det är viktigt, inte bara för min skull – utan även för andra att få känna att de är behövda, att jag behöver dem och att de tillför mig något. (Inte direkt börja tänka att jag är en belastning). Så många gånger jag fått höra att "Du klarar ju allt själv", "Det finns inget man kan hjälpa dig med", "Du vill ju aldrig ha hjälp med något".
För mig har det varit något positivt, att jag klarar mig själv. Oavsett vad det handlar om. Men jag ser det inte riktigt så längre…
Idag, i stunden när jag låg där med mina slangar på ett opersonligt sjukhusrum så blev det väldigt uppenbart för mig att det inte är så jag vill ha det eller den jag vill vara. "Ensam är stark" är bara skitsnack. Att vara själv emellanåt (ganska ofta för min del) kan vara både skönt och stärkande. Att vara ensam i stunder av utsatthet är bara sorgligt och tungt.
Nu är jag äntligen fri från nålar och slangar och får vara hemma hos mina dunbollar i natt.
Vill bara ligga i soffan och se på tv och äta skumgranar hela kvällen. (Trots att det bara är den 15 november) 😌
Uppdaterar när jag har funnit någon slags ork. (Hoppas det inte ska ta alltför lång tid).
Idag, i stunden när jag låg där med mina slangar på ett opersonligt sjukhusrum så blev det väldigt uppenbart för mig att det inte är så jag vill ha det eller den jag vill vara. "Ensam är stark" är bara skitsnack. Att vara själv emellanåt (ganska ofta för min del) kan vara både skönt och stärkande. Att vara ensam i stunder av utsatthet är bara sorgligt och tungt.
Nu är jag äntligen fri från nålar och slangar och får vara hemma hos mina dunbollar i natt.
Vill bara ligga i soffan och se på tv och äta skumgranar hela kvällen. (Trots att det bara är den 15 november) 😌
Uppdaterar när jag har funnit någon slags ork. (Hoppas det inte ska ta alltför lång tid).
Kommentarer
Trackback
