remiss.blogg.se

Min dåliga humor gick visst inte fram...
Syftade på min järnbrist (ibland felaktigt kallat för blodbrist) och att genom att bita någon råda bot på det. Men det var kanske långsökt.

 

Jag är så tacksam att min ordinarie läkare var tillbaka idag. Han ser helheten, är påläst, kunnig men också mänsklig, personlig och utöver det vågar han både skämta och driva med mig. Något jag uppskattar väldigt mycket. Det lättar upp och visar också på att han läser av mig och inte tar varken mig- eller sig själv på för stort allvar. 

 

Nu måste mina värden upp. Fick en vecka på mig att genom tabletter och flytande tillskott försöka få upp dem. Är det inget som blöder mycket och aktivt så borde det gå. Annars blir det inläggning och total genomgång av alla organ samt blodtransfusion senast nästa måndag. *ryser* Vet inte varför, men bara tanken på det gör mig illamående. 

 

Tills dess ska jag fortsatt ta det lugnt. Hjärtat klarar inte av att förse hela kroppen med syre vid ansträngning som det är nu.

Hur tar man det lugnt i en hel vecka? Jag är redan brutalt uttråkad...