remiss.blogg.se

I femton år kämpade jag. Mot döden. Och mot livet. Sen fick jag en diagnos. Nu kämpar jag för att acceptera den. För att orka ta mig igenom behandlingen. Och för att bli den mamma min dotter förtjänar.

Mors dag

Jag känner mig så gott som alltid otillräcklig. 

Men jag hoppas mina barn växer upp i vetskapen om att jag gör allt jag kan för dem. För att de ska må och ha det bra. 

Det var aldrig självklart för mig att bli förälder. Och det finns många delar i föräldraskapet jag gärna varit utan. Somliga är jag mer obekväm med än andra. 

Men dessa två underbara, unika individer som jag får kalla mina döttrar... Aldrig att jag hade velat vara utan dem. Inte en dag, inte en minut, inte en sekund! 

Även om jag ibland tror jag ska gå sönder i försöken att orka. Trots att varje liten tår på deras kinder blir en flod i mitt hjärta. All trötthet, oro och rädsla som ständigt finns där...

Och ändå, oavsett vad så finns det inget jag hade kunnat önska högre än att få vara just deras mamma.