remiss.blogg.se

Är väl medveten om att jag är en rätt så tråkig person. 
(Inte bara för att barnen ständigt påpekar det). 
Trivs bra med att bara vara hemma och fixa med mitt. 
Och behovet av social interaktion med andra är väldigt litet. 

Har förstått att mina intressen inte är "riktigt giltiga" eller räknas. 
Tyvärr har nog det fått mig att backa och bara acceptera att jag gillar fel.
Men på sistone har jag vågat engagera mig lite det jag tycker är kul ändå. 
Och insett att jag inte är helt ensam. 

Det finns tex ett par bra grupper för kvinnor som investerar i aktier. 
Alla har olika sparmål, möjligheter och resurser - men delar intresset att få till högsta möjliga avkastning genom att förstå sig på marknaden. 
Jag sparar egentligen inte till något specifikt, men vill en dag äga mitt boende och hade 
gärna rest och fått uppleva lite fler historiska platser runt om i världen.

Katterna är för övrigt en historia i sig!
Så mycket som jag läst på om katters uttryck, språk och känslor så borde jag snart kunna 
kalla mig för kattpsykolog... 😂 Dessutom hände något när lilla formellt blev min. 
En tidigare sluten värld, nästan som en sekt öppnade sig. 
En klubb fylld av jämförelser, men också av inbördes beundran och stöd. 

Det är en svindyr hobby. Även om man föder upp och säljer. 
Gör man det seriöst så kostar det. Men det är så värt det! 
Åh, dessa djur! Dessa intelligenta, unika och älskvärda varelser! 
De har så starka personligheter, så mycket integritet och en känslighet som få ser. 

Har också en närmast besatthet av männsikors psyke. 
Funktioner, reaktioner, känslor, formandet av personlighet - allt! 
Både det som är avvikande och det som ger "aha-upplevelser" är intressant.
Även här finns grupper som diskuterar och bollar teorier med varandra. Älskar!

Det senaste jag kommit på att jag verkligen gillar (och dessutom mår väldigt bra av) är att fixa i hemmet. Inredning är kul till en viss mån, men det som verkligen är kul är att skapa nytt. 
När min senaste relation tog slut och med den även min dröm om ett gemensamt hus, så kändes det som att hus inte längre var en del av min framtid. 
Nu har jag tänkt om. Varför skulle jag inte kunna och våga själv? 

Ja, jag försökte visserligen trycka i för stora sift i häftpistolen...och jag lyckades klämma fast min mage i en tumstock häromdagen. Helt sant tyvärr...och ytterst pinsamt. Men nu när jag tänker på det så kan jag inte låta bli att skratta åt hur sjukt det måste sett ut. Ett snyggt ärr (två) har jag på magen också som en påminnelse av det lilla missödet ett tag framöver. 

MEN (!) Jag har byggt matställningar, fixat en tröskel och byggt en nätdörr, det ni 💪
(Och jag må vara tråkig, med värdelösa hobbys - men jag kan i alla fall roa mig med att skratta åt mig själv om inte annat) 😉

Klart jag kan renovera ett hus någon gång i framtiden om jag vill det!