remiss.blogg.se

...blir det inte rikltigt som man har tänkt sig.

I höstas nån gång (tror jag det var) ville döttrarna färga håret.
Rött respektive lila. 
Jag var tveksam. Tittade på massa olika sorters färg 
Sedan i en stund av tjat från yngsta köpte vi nån sort som sen blev liggandes. 
Fram tills nyligen. 

Yngsta var fortfarande inne på rött, äldsta var inte alls intresserad längre. 
Så jag tänkte att jag kunde ju ta den lila...
Mitt mörka hår brukar ändå mest få lite skiftningar. 

Någonstans mitt i allt inser jag att jag nog inte läst så noga innan köp. 
Min yngsta dotter ser nu ut som...en brand. 
Och jag själv har lila hår.
Väldigt lila hår.
Permanent lila hår! 

Äldsta dottern skrattade tills hon grät (åt mig alltså, inte åt sin syster). 
"Mamma, du är en tant med lila hår"

Mm, jag är en tant med lila hår.
(Och jag är din mamma som kommer lämna och hämta dig i skolan) 😝

Inte jättenöjd. Det var bättre förr...
Men det är ju bara hår. Och det växer ut igen.
Då förmodligen i ännu en ny färg - grått. 
Vilket kanske bättre passar den tant jag är 😁

***
Antagligen kommer folk tro att jag har nån slags ålderskris...
Men det har jag faktiskt inte. 
Nöjd med såväl ålder som åldrandet hittills. 
Aldrig bra att ta sig själv på för stort allvar, då blir man gammal på riktigt!