remiss.blogg.se

De lämnar alltid en tystnad efter sig när de går. 
Mina döttrar. 
En tomhet och en sorg.
Ett litet moln av ångest i bröstet. 
Trots att de brukar komma förbi nästan varje dag. 

Men nu har de precis begett sig iväg uppåt i landet för att åka skidor med sin pappa. Känns lite konstigt att de är så långt i från mig. (Men är otroligt glad att de har en pappa som kan och vill göra sådana saker med dem. Långt i från alla förunnat). 

 

Och jag behöver egentligen utrymmet att vila i lugnet. 
Att utan avbrott få fixa, göra och vara. 
Har tvättat, spelat tvärflöjt, bäddat rent, lyssnat på musik. druckit kaffe, letat fram (och laddat) min Elvie, besvarat sms jag skjutit upp i dagar (läs veckor). Nu återstår bara att besluta mig för vad jag ska göra resterande åtta barnfria dagar.

 

En sammanfattning av 2021 ska jag iaf sätta ihop. Tror det blir i form av både text och bild. Spontant kändes det först som det skulle finnas få saker värda att minnas från detta år. Men när jag tittar genom mina foton på telefonen så är där också många små guldkorn, stunder av skratt, lycka och fina ting.