remiss.blogg.se

Vad jag har saknat mina dunbollar! Att hitta kattvakt över jul är svårt nog i sig. Och att dessutom hitta någon som inte Maxi upplever som skrämmande är nästan omöjligt!  Han är känslig, restriktiv och lättstressad. Jag vill aldrig utsätta honom för något han upplever är jobbigt om det inte är ett måste.

Men sen fick vi hjälp av världens bästa kattvakt! Som möttes upp av Maxi redan i hallen. (Något som annars är endast mig förunnat). Lyx att kunna känna sig så trygg med att katterna har det bra när jag är borta! 

Nu verkar de ändå glada att ha oss hemma allihopa igen. Ozzy blev helt tokig när vi kom innanför dörren. Och även Maxi höll sig nära och talade om att han ville bli klappad och att vi skulle leka. 

Detta år har varit ett av de värsta i mitt liv. Om inte till och med det allra värsta. Det har obönhörligt slagit mig till marken om och om igen. Utsatt mig för allt det som gör ondast. Jag har fått kämpa för att alls hålla ihop. Kan inte påstå annat än att jag gärna hade sluppit det.  

För att komma vidare har det krävts ihärdigt arbete med mig själv. Det har varit frestande många gånger att skjuta upp, skjuta undan och hålla mig sysselsatt med annat istället för att plågas av att känna och hantera. På något sätt är jag ändå tacksam att jag vågat möta det svåra och försökt lära mig något av det. Reflekterat på djupet kring vad som är viktigt och vem jag vill vara. Både för mig själv och för andra. Och det var vad julen fick handla om. Inget dyrt. Inget avancerat. Men mycket känsla och kärlek.