Julafton!
Älskar julen! Mest för alla minnen kring den. Av mormor, landet, förberedelserna. Hugga gran och pynta. Den egenstoppade korven, hemlagade köttbullar med kryddpeppar, skinka som kokades, bröd med kummin som bakades. Dofterna, den speciella
värmen som blir i ett vedeldat hus. Lugnet, den friska luften, snön.
Det är inte samma sak längre. Men det är ändå något så vackert i traditionerna. I en skog med snötyngda granar. Undrar om jag hade uppskattat det på samma sätt om det alltid fanns nära?
Numera finns en sorg i varje jul över de som saknas. Alltid någon. Och en oro över att allt det som varit så länge jag levt ska ta slut. En nostalgisk, lycklig och skrämmande känsla i ett.
Nya minnen, nya platser, nya människor. Vi bygger på, förändrar och förändras. Men kärnan finns kvar. Och det är magiskt i sig. Det viktigaste av allt. Att få vara tillsammans. Att ha varann.
Avskavt nagellack, kaffe upplockat på vägen och svinkallt (-12 C), men ändå kände jag mig nästan lycklig för en stund. Just då var det trots allt nästan perfekt i all sin imperfektion.
Kommentarer
Trackback
