Gammal och ensam?

Det ligger två helt underbara katter i min säng. Hjärtat smälter. Mina små prinsar. Dom i särklass finaste som finns! 
 
Önskade dig så länge min Maxi. Trodde inte jag skulle bli själv med dig. Då hade jag inte tagit beslutet att skaffa dig…men så otroligt tacksam och glad jag är nu över det, att jag fick just dig! Att jag inte väntade. Du är inte som någon annan katt. Så unik, känslig, tillgiven, lojal, busig, restriktiv och….bara så speciell! Det är du och jag min skattkatt. Alltid! 
 
Och så min lillkille, min poss. Impulsivt beslut. Men lika snabbt så självklart. Att du skulle vara hos oss. Du är en knasboll deluxe! Dina sovstilar får mig att både skratta och undra. Och ditt behov av kärlek och närhet både driver mig till vansinne och är det finaste som finns. Som att du bara måste ligga i mitt knä även på toaletten… 
 
Ni gosar, putsar och är så söta att det gör ont. Ni slåss och brottas så pälstussar flyger (gärna i sängen när jag försöker sova). 
Och ni gör varje dag lite mer fylld av kärlek. 

 
(null)


Har relativt nyligen upptäckt att det finns en hel värld av människor som är lika knäppa som jag är. Många gånger betydligt mer. Den världen...det är en stor klubb av inbördes beundran. Vi pratar sällan direkt med varandra. Vi pratar via våra katter. Och jag kan förstå att det låter sjukt för utomstående. Allvar blandat med en stor dos humor. Och enormt mycket kärlek.  
Katter som beklagar sig över sina människor och tipsar varann om ställen att gömma leksaker på. 

Det finns så mycket fördomar mot kattmänniskor (och katter). Så mycket som inte alls stämmer. Som att kattälskare främst är äldre, ensamma kvinnor. Jag definierar mig inte som något av det. 
 
Nu ska jag efter några intensiva dagar se till att höra av mig till folk i min närhet. Måste alltid börja med att be om ursäkt för att jag inte hört av mig/svarat på länge. Vilket i sig blir en anledning att skjuta upp det lite till... 

Avrundar med att önska trevlig kväll med bilden som fick mig att skratta högt för mig själv i morse;




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0