remiss.blogg.se

Även de som från börjar verkat normala 😂

Har insett att den gemensamma nämnaren är...jag. Kanske beror det på att jag konstant pratar med dem. Rådfrågar, bekräftar och berättar vad jag gör. 

De blir liksom förmänskligade. Och uppvisar ett förtroende för mig som jag vet inte är helt vanligt hos katter. Tänkt att Ester är ovanligt snäll - men Maxi är numera precis likadan. Han tittar på mig som för att få bekräftat att allt är okej och låter sedan mig ge medicin, klippa klor eller borsta bort tovor. 

Ozzy är inte riktigt där än. Han protesterar som de flesta katter gör. Men får väl se med tiden om han också börjar lita på mig fullt ut.

Esters hemkomst har för övrigt inte varit helt odramatiskt. Lyckan över att ha fått tillbaka henne är så stor! Men hon är annorlunda. Även till personligheten. Mer försiktig och reserverad. Annorlunda i blicken. Och lyssnar inte lika självklart när jag kallar. 

När hon och Maxi såg varann igen förra söndagen! Önskar jag hade filmat. 

Åh, hans lycka! Och hon protesterade faktiskt inte när han skyndade fram och strök sig mot henne. Nos mot nos stod de sedan en stund. 

Sedan kom Ozzy och undrade vad som pågick. Traskade självmant, men försiktigt fram till Ester som svarade med att fräsa åt honom. Inte den nyfikna och lugna prinsessa jag känner och det var jobbigt att se liten bli så rädd.

Efter det har Maxi dragit sig undan från Ozz. Han väntar bara på Ester och är aldrig så lycklig som när hon kommer in en stund för att äta. Ozzy i sin tur är olycklig över att inte längre vara särskilt intressant för sin storebror. Dynamiken har verkligen förändrats.

Ester har i alla fall slutat fräsa åt liten och i fredags kom hon och mötte mig på gården när jag kom hem - precis som hon alltid gjort förr. Och Ozzy trotsade sin rädsla häromdagen och vågade äta med de andra (även om han stod så nära Maxi han kunde). 

Mitt lilla kattimperium.